Precis kommit hem från en grymt pass på gymmet. Ärlig talat, fan vad jag älskar att träna.
Efter jag slutade på konståkningen kom jag in i en rejäl ”hatar träning” svacka. Jag skulle aldrig mer träna eller anstränga mig… HAHAH wish. Jag föll totalt & hela jag slutade typ fungera. För varje kilo jag la på mig (aldrig tyckt att jag varit tjock, men att se sin kropp förändras så mycket när man alltid varit vältränad var inte kul) & alla timmar i soffan, fick jag nog. Jag måste ha träning i min vardag, måste röra på mig. Jag är sjukt glad över att jag tagit tag i det här med gymmet & kosten. För jävlar vad jag älskar de. Känslan efter ett grymt pass slår allt. Alla timmar i gymmet, alla jobbiga & svettiga pass. Varje minut, lönar sig. Stark är det nya, fit är fint. Nu ligger det i min vardag & precis lika viktigt som det är att sova, är träning för mig. En viktig rutin 5/6 dagar i veckan.
Just nu känner jag för att gå ut & skrika allt vad jag har. Släppa ut all ilska & allt ont. Släppa på tyglarna. Bort med den här stressen för skolan & ångesten över om jag kommer att klara dem nationella proven. Klart jag klarar det liksom (eller?!).
Jag strävar varje dag efter frihet, att känna mig fri. Men känner mig bunden till skolan. 5 månader kvar i grundskolan. SEN, oh sen börjar gymnasiet.
Nu ska jag sluta babbla.. Ikväll & imorgon ska jag rå plugga HKK för att slippa det under lör-söndag. Provet är på onsdag. Allt sitta. NU ska jag äta & kolla två avsnitt O.C
