Var fruktansvärt trött (död) imorse när klockan ringde… Ville mest kasta in den i väggen och fortsätta sova. Torsdagar i skolan är långa raster och lång dag. Matte på morgonen = skjut mig. Sen psykologi på eftermiddagen. Men det går. Efter skolan har jag träning, innesäsongen har börjat nu. Sen ska jag nog bara hem. Behöver vara hemma och chilla. Landa igen. 
”Jag måste tattuera in en pil”
Jag tror man behöver må dåligt ibland. För att kunna lära sig av de och kunna jobba med sig själv. Se svagheter och gå ifrån allt starkare. Allt händer av en orsak, vet att det låter klatschigare än Nobelmiddagen själv men jag tror verkligen det är så. Sen att man inte kan se VAD den här orsaken alltid är, är bara störigt, jag vet. Men ibland efter ett tag kommer det fram, och då går det lättare att acceptera.
Så allt som händer, oavsett vad det är – blir det bättre. Ge det lite tid. Men våga vara ledsen, för det är okej. Och det är bra för en att ibland få gråta ut. Ge aldrig upp. Det är okej att falla, men försök alltid komma upp därifrån igen.
Ha en bra dag vänner!