Jag har saknat precis allt; att klippa ihop alla collage och miljoner bilder, att kunna skriva om mina mål och alla mina besvär. Men främst att kunna släppa mina känslor här när allt svämmar över. Det har jag saknat.
Det har hänt så otroligt mycket. Jag har varit så sårad och nära på att tappa greppet om allt. Men sen någonstans fann jag till slut mitt ljus, min David. Jag skulle vilja säga att allt blir bättre med tiden. För jag har verkligen fått det bevisat för mig. Tillsammans med tiden får man jobba mot det som gjort en ont och acceptera hur det blev. Även det onda kommer med något gott. Också det onda har en anledning eller lärdom med sig. Med tiden blir allt bättre, tiden läker alla sår. Visst är det lättare att sitta här och skriva, men jag tror verkligen på det – tiden.
Nu är det november månad, julen runt hörnet och precis allt med julen älskar jag. Detta har jag längtat till – julen. Men först några veckor kvar att beta av i skolan innan vi får gå på lov. Redan imorgon har jag ett ekonomiprov. Oh gissa om jag är nervös?
Jag är tillbaka iallafall, och åh vad kul det ska bli!