Min David.
För exakt ett år sen, just idag, blev jag och David tillsammans. Från vår första kyss föll jag för honom. Och från det första ögonblicket jag såg honom ville jag ha honom. Idag har det gått 1 år.
Vi träffades på Danmarks gator när jag var där med en vän, vilket min vän kände en av hans vänner han var där med. Sen började vi umgås. Men träffades först tillsammans med hans kompis och även min. Det gick inte så värst långt tid tills vi kysstes första gången, och jag föll för honom. Första gången jag var hemma hos honom träffades jag hans föräldrar och mormor, vilket var så himla läskigt. Men jag överlevde. Och jag sov över där. Jag kommer ihåg att jag inte vågade äta med hans föräldrar och mormor, så vi beställde thai och låg och åt på hans matta… Super mysigt var det iallafall.
Jag är så fruktansvärt kär i D. Så in i bomben kär. Jag vill leva resten av mitt liv tillsammans med David, och jag vet att vi kommer gifta oss och ha barn ihop och hela det köret. Jag vet det. Jag känner såhär, är man inte tillsammans med den som man känner man vill leva resten av sitt liv med, slösar man sin tid. Vi alla tycker olika. Men jag drömmer om det, och tänker inte sluta.
