//
2 0 1 7. Timmarna räknas ner och förberedelserna inför kvällens festligheter börjar…
Jag kan inte förstå att ännu ett år har passerat förbi. Ett bra år, och samtidigt ett dåligt år – men mitt bästa år i stora drag.
Emellanåt har jag mått så himla dåligt. Men jag har alltid hittat ljuset i mörkret och kämpat mot demonerna i min kropp. Det är inte några större hemska händelser som skett under året, mestadels i mitt huvud, hur jag själv mår, min ångest, min stress, mitt dåliga minne. Det är mitt mörker. Jag tror att min stress är boven till mitt mående, jag har kronisk stress som påverkar mitt minne och mitt psyke negativt. Men aldrig ska jag sluta kämpa för att det en dag ska försvinna. Jag är en lugn och harmonisk människa, men med ett litet tålamod och väldigt låg tål – och stressnivå. Jag har hittat några knep som fungerar för min kropp under årets gång, det bästa är att ha struktur och ordning, samt veta vad som måste göras under en dag. Jag brukar planera mycket, men är ändå väldigt spontan, det enda jag planerar är skola och träning, men noggrant. Min hjärna och kropp behöver struktur och ordning för att gå runt. Men att må dåligt hör till livet. Om det inte vore för de dåliga och negativa händelserna i våra liv hade vi, dels, inte uppskatta det positiva så mycket och inte heller varit de personerna vi är idag, med våra erfarenheter och händelser som format oss, till precis den människan vi är just i detta ögonblick. Oavsett hur långt ner man fallit finns det alltid möjlighet till att resa sig, alltid. Vi alla slår botten men det viktigaste är vägen tillbaka. Det finns inga problem, endast utmaningar. Utmaningar att ta sig an, och vinna över.
Detta året är det första året jag haft en väldigt speciell männsika vid min sida, varje dag, min pojkvän David. Vilket har varit helt underbart. Vi blev tillsammans den 01 december 2015, och firade 1 helt år detta året, för en månad sen ungefär. Min kärlek till honom är beyond words, helt obeskrivlig. Vad hade jag gjort utan denna människa? Att ha en som alltid bryr sig, som får en att le, att falla om och om igen bara genom att titta in i hans ögon, att älska honom mer än något annat, – det är det häftigaste och mest magiska jag varit med om, och är med om. Jag tror inget annat än att vi kommer stå sida vid sida resten av våra liv. Alltid tillsammans. Vad som får en människa att utvecklas är att våga. Och jag vågade älska David. Det va inte svårt, men jag har alltid varit lite rädd, trott det skulle vara svårt. Jag var så rädd för att bli kär innan jag blev det. Nu är det de bästa som hänt mig. DET BÄSTA.
Detta året har varit så himla bra. Vilket är det man ska komma ihåg och ha med sig i minnet. Det känns så långt att blicka tillbaka till början av året. Det känns verkligen som en evighet sen, 1 år. Jag har varit i Åre detta året, i februari. Vilket var så himla skoj. I sommars var jag i huset i Spanien, första resan när D också var med. Midsommar kommer jag ihåg var skit kul. Valborg var verkligen kul med. Det är så mycket som har hänt. Och jag har växt så otroligt mycket som männsika känner jag. Jag älskar äntligen mig själv, vilket är min största framgång detta året. Jag tycker att jag är fin, (självklart finns det dagar jag känner för att bära en påse över huvudet om jag tvunget ska gå ut) för det mesta känner jag mig fin. Jag har accepterat mig själv. Äntligen. Jag har alltid haft en speciell relation med mig själv, men tidigare har den dåliga sidan vunnit, vilket har slutat i att jag ogillat mig själv, främst kände jag mig ful, ibland värdelös och tråkig. Men det ändrades när jag träffade D. Många trycker på att man inte kan älska någon annan innan man älskar sig själv, och precis som Peg Parnevik skriver på sin instagram, håller jag med om att detta är rent ut sagt ”BULL. SHIT”. Jag snackar om det här inlägget, då hon skriver och reder ut om att man ej behöver älska sig själv för att bli älskad tillbaka. Jag håller med om vartenda ord. För jag har varit där, och är kanske fortfarande vissa dagar. Jag älskar inte alltid mig själv, men jag älskar D varje sekund som går, för varje andetag och hjärtslag. Aldrig ska jag sluta heller. D hjälper mig varje dag att älska mig själv bara genom att vara vid min sida. Jag jobbar mycket med mig själv också, jag jobbar med att övertyga mig själv om att jag är duktig, fin och värd allt i mitt liv. Sammanfattningsvis och en kom ihåg, man måste inte älska sig själv för att kunna bli älskad tillbaka. Nej. Det är så fel. Det är okej att ta hjälp av personen du älskar, till att nå de stadiet där du faktiskt älskar dig själv. Väx tillsammans, lär tillsammans, älska tillsammans. Tillsammans är det viktigaste. Alla dagar, dåliga som bra. Sluta aldrig älska.
Det kanske låter klyschigt, men ett nytt år är verkligen ett sätt att lämna det gamla och slänga bort det dåliga som hänt. Aldrig ska man glömma det som varit, utan ta det som en lärdom. En ny start, en ny bok att skriva, 12 nya kapitel. Boken för 2016 är stängd och ställs på hyllan för nu. Dags för 2017.
2016 är mitt bästa år, någonsin. Jag hoppas 2017 är minst lika bra. Hoppas ni alla får en helt underbar start på det nya året. Så hoppas jag även vi ses här inne varje dag! Xoxo, var rädda om er!
//