Jag kollade tillbaka på mina gamla bilder, tänkte tillbaka på den tiden, hur var jag? Hur tänkte jag?
Så sjukt mycket jag har förändrats, både utseendemässigt och speciellt min personlighet. Jag var nog inte den mest självsäkra personen då, men hade kommit en bit längre än de flesta. Något jag gjorde väldigt ofta var att tänka för mycket, tänkte efter på varje steg jag gick, ”tänk om det skulle bli fel” och vad skulle hända då? Jag var nog lite lite rädd för att bli dömd och dränkte mig själv i det negativa jag hade. Jag funderade över små saker som jag knappt tänker på nuförtiden.
– Men samtidigt, utanför dem lilla komplexen jag hade – så brydde jag mig varken om vad jag hade på mig eller hur jag såg ut, tog det översta i garderoben & borstade igenom mitt hår. Then done, vidare till skolan.
Att jag inte var tilläcklig bra det var mitt allra största problem. Jag hade sån otrolig press på mig själv, höga förväntningar & var tvungen att prestera fullt ut för att vara nöjd, om det inte gick bra på en tävling, rasade min värld, jag blev så besviken & det kändes som ett slag rakt i magen. Det räckte inte med att vara bra, jag skulle vara bäst. När det gällde skolan också, ett sämre prov eller ett mini mini tiny glosförhör kunde få min värld att rasa, få mig att bryta ihop.
Jag har förändrats, tänker annorlunda. Jag agerar helt olikt & jag är mig själv like all time – det var det! Snart är jag 15 år & är sten säker på vem jag är, men vad jag vill göra med mitt liv framöver – är en annan femma. Vad jag kommer att göra i framtiden får jag vänta & se!