Jag älskar tatueringar. Verkligen älskar dem, små betydelsefulla texter & tecken. Hmm…. Vad ska jag göra för första tatuering? Åhh, easy vet redan & har redan bestämt mig!
För mig känns tatueringar som en detalj, som ett smycke eller en accessoar som alltid finns där. Ett tecken på något som betyder något för mig & som jag vill ha kvar eller minnas för alltid. Antingen gillar man tatueringar eller inte, & jag råkar verkligen gilla dem & piercingar såklart.
Jag har förstånd, & jag vet att 14 år är för tidigt för att tatuera sig… Så alla nätpoliser & lá smartas – inget om det. Jag vet att det oftast handlar om min unga ålder som sätter stopp för saker jag vill göra, men inte får göra. Jag är för liten. Åhh tycker inte om dem orden – du är föööör liten. Eller ”om du får göra allt vid tidig ålder har du inget att se fram emot när du är äldre” – okey, visst jag förstår hur vuxna tänker med de, till en vis del, men tycker ändå det känns ganska oldie..? Nej, tummen ner till de.
Tatueringar är något jag vill ha, tycker det är super snyggt. Bryr mig varken om vad andra vuxna eller andra överhuvudtaget tycker om mina ideér – det är jag som bestämmer tillsammans med mina föräldrar. Åhh shit som jag längtar. Mm, men färgtatueringar kommer jag nog aldrig göra, hmm nej, det tror jag faktiskt inte. Tycker inte alls det är snyggt. Vi får lá se….. Spännande 🙂