Ord är knivar, knivar är ord. Eller nej, ord är värre än knivar. Det tar längre tid att läka ett psykiskt sår än ett fysiskt sår & när det väl har läkt så har du fortfarande ärr för livet. Jag tycker att det är så sjukt hemskt att människor kan vara så råa mot varandra genom att använda sig av ord – enkla ORD. Kasta förolämpningar & kränkningar i varandras ansikten lika ofta som om det skulle varit komplimanger. Som om att ett ord bara är ett ord, & ett ord inte kan göra någon illa, ett tomt ord utan betydelse & – ”nej, men varför skulle hon bli sårad om jag kallade henne hora?” Men det kan faktiskt det, mer än vad jag tror att någon kan föreställa sig som inte själv blivit utsatt.
Jag hade alltid svårt att acceptera hur jag såg ut när jag var yngre & hade väldigt svårt för mig att bygga upp ett självförtroende kring mitt utseende. Men på senare tider har jag börjat tycka om mig själv, jag kollar spegeln ibland & tänker shit, jag är vacker.. PIP** Paus: förlåt Sverige, glömde att man inte fick säga så om sig själv.. Men regler är till för att brytas eller hur? 😉 JAG ÄR VACKER. På mitt egna sätt. Jag kanske inte är den tjejen ALLA killar vill, bla bla bla men jag är mig själv & trivs med mig själv, så vem orkar bry sig?
Det är världens skönaste känsla, att känna sig vacker & att man inte bryr sig om vad andra tycker. DET slår allt. Jag orkar inte bry mig hur jag ser ut, om EN finne, istället tänker jag att jag har turen att ha fin hy. Jag försöker alltid se det positiva i de negativa. ALLTID. Inte låta knäckas av acne eller en liten finne, för varför? Tänk på allt som du har bra istället.
Jag har lärt mig.
