En tillbaka blick på den 4 maj……….
”Idag är en speciell dag i min familjs liv…. Dramatiskt som det låter är det minst sagt värre, knappt jag vill skriva ut det här men det är en sak som kommer ändras i mitt liv… & som kommer påverka mig & min familj. Påverka bloggens innehåll en aning – min vardag kommer se annorlunda ut.
Jag har inte skrivit ut de innan, bara mina närmsta vänner vet om de..
Idag flyttar mamma…. Mina föräldrar går skilda vägar & lämnar varandra som vänner.
De har försökt, & det är jag glad över. Dem har bevisat att dem försökte & inte bara sprang iväg från hur verkligheten såg ut. Samtidigt som det känns tungt att behöva se på när huset sakta töms känns det som en rejäl lättnad.. Äntligen kan man pusta ut! Det är bara att acceptera detta läget, för det är så de är. Ingen tid att grina över saken – bara acceptera det.
Tycker det känns för planerat att bo en vecka hos mama o en vecka hos papa, jag bor hos den jag vill & känner för. DET är min regel. Så kommer min vardag se ut, nån dag hos mama sen nån hos pappa. Aldrig jag kommer palla en vecka där o en vecka här.
Sen efter ett tag kommer man vänja sig, tror att det kommer kännas lite konstigt de första veckorna, speciellt hos mama. Men så fort man kommer in i sin nya vardag kommer allt bli super. Hur bra som helst.”
Idag när jag ser tillbaka på det vet jag inte hur jag känner mig. Bra? Ledsen? Lättnad? – tell me… Men jag vet att det hände av en anledning & det har fört med mycket bra.
Dagens läge fungerar för mig & jag har varit tvungen att acceptera allt. Jag trivs i min vardag trots att vi inte äter middag varje kväll klockan 7, alla fyra, precis som vi brukade. Eller att alla inte samlas på julafton & umgås som många andra familjer. Jag bor inte på ett ställe, jag har två rum & två adresser. Men för mig fungerar det så.
Min familj är fortfarande min familj, men på två ställen. Jag känner mig inte sviken, eller arg på mina föräldrar. Jag har inte slutat tro på kärlek. Jag tror på love at first sight o allt de. MEN en sak som jag inte tro på är att kärlek övervinner allt. Det bevisades då, & bevisas ofta överallt. Men att träffa någon när man är 12, växa upp bredvid varandra & fortfarande bo tillsammans när man är 25, det har jag levande bevis för & får mig att inte tappa hoppet om kärlek eller dess mening. Kärlek är inget ont. Mammas & pappas kärlek var inte menad för varandra livet ut. Den var menad att delas med någon annan. Kärleken lever kvar för mig & min syster, men inte för varandra. Jag vet att dem älskar oss över allt annat & har aldrig menat något ont för oss.
Jag älskar min vardag, att packa ner mina grejer & sen packa upp dem. Men att ha två rum att städa… Hmm, mindre kul 😉 Visst finns det negativa saker, men nu har det gått ett tag & jag har lärt mig att leva såhär. I början var det inte speciellt kul, men jag var ändå glad. Nu är det såhär & jag kan inte tänka mig något annat.
Detta hände av en anledning. För kärleken att gå vidare, men leva kvar i minnet. Acceptera & gå vidare!