Det var inte längesen jag fick min diagnos, läkarna och psykologer har länge funderat på just om jag har Borderline eller emotionellt instabil som det också heter, men detta beteende har jag haft sen tonåren o nu har det blivit värre.
Här sitter jag, ensam i sängen, ensamheten och jag, sorgen som aldrig tar slut, som känns i hela kroppen och det gör ont, det gör ont i varje kroppsdel, ibland känns det som att hjärtat ska hoppa ut genom ryggen.
Deprimerad, ångest, panik är vardagliga saker, ångestdämpande tar jag nästan intill varje dag för att klara av vardagen,
klarar inte ens av att arbeta, är så trött på mina humörsvängningar o tankar på att jag är tjock o ful som kommer titt som tätt när man minst anar det, då kommer ångesten som äter upp en inifrån
Just nu vill jag ofinnas