Jag är en tjej som hoppar in i kärleken, förstör det och blir krossad…
Gång på gång på gång på gång… Det börjar bli jobbigt, så fort någon visar sitt intresse så blir jag jättekär efter typ 2 veckor. Sedan blir jag nojjig, sen förstör jag det och gråter. Samlar ihop mig och gör om samma procedur. Så fort en kille inte gillar mig så är det mitt fel. Jag är ful, äcklig, elak, en dålig person. Jag förstör mycket just pågrund av min dåliga självkänsla och jag måste lära mig att jobba på det. Jag behöver alltid en massa bekräftelse från killar. Men jag tar aldrig emot komplimanger. Jag kräver mer än jag förtjänar. Det börjar förstöra riktigt ordentligt för mig och jag börjar verkligen känna mig som en riktig loser. Jag ska på allvar inte satsa på en kille på ett bra tag. Jag ska träffa folk och njuta av att umgås med människor, men allt ska få ta tid nu!