Veckorna bara springer iväg. Nästan lite för fort kan jag tycka. Nu kan vi börja räkna antal dagar till flyttlasset går på fingrarna också, och än är vi inte klara med rensningen. Packa ner saker i kartongerna vi köpte har inte heller blivit av. Jag har i alla fall planerat resterande dagar av veckan och min to-do-list ser ut ungefär såhär, studera- fylla kartonger- rensa. För att inte glömma så har vi hundratals med uppgifter i skolan för tillfället, jag vet inte om det beror på att terminen snart är över eller om lärarna bara tycker det är kul att överösa oss med uppgifter. Stort frågetecken. Hur som helst är det bara att härda ut de två sista månaderna, har inte så många andra val. Kan känna att det är väldigt mycket just nu, med all rätt, för det är mycket som pågår. Det är tur att jag har en fin familj som muntrar upp mig när jag inte är så värst munter. Tyvärr har jag inte alls så mycket tålamod eller bra humör till övers och blir lätt irriterad, och det beror givetvis på att det är så mycket som det är nu. Jag måste tänka på allt med flytten, klara alla uppgifter i skolan för att få ett bra omdöme och så vidare. Och när vi kommer till den där biten med bra omdöme i alla ämnen tvivlar jag på att jag klarar religionskunskapen och samhällskunskapen. Dom här obligatoriska chattiderna kommer jag kunna tjata om hur mycket jag hatar/hatade tills den dagen jag dör. Extra mycket på grund av att vår lärare själv nästan alltid ställer in chattiderna för att han är upptagen med annat, men gud nåde dig om du missar en chattid. Då är det en extra uppgift på minst tre sidor som gäller. Senast i måndags ställde han in det eftersom han var i England och inte fick till det med internetuppkopplingen. Är det inte en lärares ansvar att se till att kunna delta i chattarna om man nu prompt måste ha obligatoriska chattar? För det är väl inte mer okej att läraren är borta än eleven, eller? Nej, det kommer jag aldrig tycka är okej.
Hur som helst har det blivit onsdag idag, Rasmus vaknade strax innan klockan sex och totalvägrade somna om. Åt frukost och lite sådant innan det var dags för en kort tupplur vid åtta. Hela tjugo minuter hann jag sova innan det var dags att kliva upp igen, tro mig när jag säger att jag var allt annat utom pigg med tanke på att jag var upp flera gånger inatt. Alla andra timmar som har gått har Rasmus testat mitt tålamod med sitt skrik, jag har läst några kapitel ur Kvinnorummet, ätit lunch och låtit Rasmus bada. Verkar vara en sån där dag då ingenting duger, han är trött men vill inte sova, pruttar med munnen och är glad i några sekunder för att sedan återgå till att vara en surpuppa. Strunt samma, still love him. Snart kommer Jim hem, han ska få spackla igen ett hål och sedan ska vi åka och fortsätta rensningen. Får se hur länge vi kan vara kvar idag med tanke på hur Rasmus är nu, jag har ont i öronen precis som hela förra veckan och mitt humör är garanterat inte på topp. Skulle jag kunna så skulle jag stoppa i öronproppar, dra täcket över huvudet och kliva upp om hundra år.
