Så, den normala vardagen är tillbaka. ”L” har varit här i ett par timmar och talat strunt, som vanligt var det hur trevligt som helst. Rasmus humör var strålande så länge han orkade hålla sig vaken, han somnade utan en massa trams också. Ja, att han sov gjorde ju inte särskilt mycket då vi kunde prata på ostört. Idag var dom hit och bytte namn på ytterdörren också, så nu är den officiellt min. Lägenheten alltså. Efter att ”L” lämnade oss fick Rasmus äta gröt men skvätte mest omkring med maten och kladdade som en annan blådåre, precis så som barn brukar hålla på. Det flög till och med en sådan stor klick att jag kände behovet av att säga blä, och resultatet av det blev så klart den klassiska underläppen och ett gallskrik utan dess like. Den känsligaste pojken av alla, det är Rasmus det. Han fick sova en stund efter det, jag passade på att skriva klart en uppgift i ämnet svenska. Skönt att ha det avklarat, nu vill jag ha choklad och grönt te. Det sistnämnda skulle jag dock kunna hoppa över då det är rena rama bastun här hemma, men chokladen är svår att komma över. Mamma har precis varit här på en snabbvisit och efter allt mitt tjat om just choklad undrade hon om det snart var dags för den veckan i månaden som ingen gillar. Det var jag tvungen att kolla upp och mycket riktigt så är det dags snart. Men nu är det ju faktiskt så att det inte finns någon choklad, inte ens en liten bit så jag får helt enkelt klara mig utan. Rasmus har nyligen somnat för natten så jag tänkte bädda ner mig i soffan och äta flingor till något halvtaskigt tv-program. Imorgon ska det tvättas, packas upp och så vidare. Någon som känner sig manad att byta? Jag skulle hellre ligga i sängen precis hela dagen och göra absolut ingenting. Nu, nu ska jag hämta flingor.
