God kväll.
Den här veckan har varit en berg- och dalbana, minst sagt faktiskt. Rasmus har varit gnällig och ledsen, fruktansvärt ledsen vid några tillfällen. Han har haft ytterst lite feber och dreglar väldigt mycket igen, kan det vara någon utav framtänderna som ska kika fram mån tro? Många gånger denna vecka har han somnat i min famn efter att ha skrikit sig utmattad. Jag vet att jag borde envisas med att få honom att somna i sin egen säng och inte i min famn men, att se honom så ledsen att han skriker i nästan ren panik gör mig också ledsen. Det går inte att trösta genom att bara stå där och visa att jag finns, vid sådana tillfällen är det att hålla om hårt tätt intill sig som gäller. I och med att Rasmus har varit som han har varit denna veckan har jag varit trött, riktigt trött. Jag har varit irriterad och känt mig otillräcklig för honom. I onsdags kraschlandade jag på mammas soffa, det tog mig max trettio sekunder att somna. Jag vaknade en timme senare av att mamma viskade åt Puma att hon inte skulle föra så mycket oväsen för då skulle jag vakna. Hon tyckte att jag skulle fortsätta sova en stund till men jag kände att det var lika bra att kliva upp så att jag inte skulle missa hela den kommande nattens sömn. Jag har gråtit minst en gång varje dag denna vecka, jag vet inte om det beror på trötthet eller om det tar så mycket på psyket att höra sitt barn skrika hela dagarna. Texter och videoklipp som cirkulerar på facebook har också fått mig att fälla tårar, sådant som i vanliga fall inte skulle få mig att gråta. Det har varit en känslosam vecka helt enkelt. Idag har jag gråtit två gånger, en gång när jag skrev ett mejl till mamma och en gång när jag fick hennes svar. Sista gången var det glädjetårar. Puma ska sova hos oss inatt och sedan i eftermiddags har hon skött sig exemplariskt, det gör hon oftast men ibland hittar hon på rackartyg som det busfrö hon är. Under kvällskvisten fick jag sms av min kusin ”H” som hade kommit på att hon inte har Xenas stamtavla inför utställningen imorgon, jag fick ringa efter mamma på jobbet och fråga vart den låg. Mamma sa att ”H” hade den och att hon hade tittat i skåpet för några dagar sedan och att den inte låg där. ”H” letade ytterligare en gång utan resultat så jag tog med Puma på en kvällspromenad hem till mamma, det första jag såg när jag öppnade skåpet var så klart stamtavlan. Mamma är lite av en virrpanna. Nu vet jag vart jag har fått ”jag har tittat där men det ligger inte där” ifrån. Så nu kan jag bara hålla tummar och tår för att utställningen går bra imorgon. När jag kom hem hade jag problem med laddaren till min dator, alltid är det något som ska krångla. Dock kan det vara en fördel att sätta i rätt kontakt i vägguttaget vilket jag upptäckte lite senare. När jag skulle ta mig ner ifrån soffan fastnade jag med rumpan i tvättstället och höll på att ramla baklänges över vardagsrumsbordet, man kan tro att jag har druckit en hel del va? Nja, cola har jag fuskat med och så vitt jag vet blir man inte full på ren cola nu för tiden. Det kan nog ha och göra med min barnsligt dåliga balans. Snart ska jag bädda ner mig i sängen och sova, imorgon blir det en tidig morgon eftersom ”H” kommer och hämtar stamtavlan kvart över sju. Jim ska åka på kryssning imorgon så min vän ”L” kommer och håller mig sällskap, ett par timmar i alla fall. Lördagsmys får jag ha för mig själv, tur att jag registrerade mig på netflix för en stund sedan så att jag kan titta på Pretty Little Liars hela kvällen. Blir nog bra även om det kommer vara tomt utan Jim hemma, hoppas i alla fall att han och hans syskon får en riktigt rolig resa. Jag ska också på kryssning i sommar, jag vet dock inte när men jag vet att det blir till Helsingfors. Innan jag bäddar ner mig ska jag se ett avsnitt av ’PLL’. Ja, så får det bli. Godnatt.
#BalkonghängmedRasmus