Jag känner mig så gott som död. Jag fryser, är varm och för att inte tala om mina spaghettiben som värker. Jag är verkligen inte på topp för att sitta och chatta med religionsgruppen. Har i alla fall varit och handlat, två gånger dessutom. En gång tillsammans med Jim och en gång tillsammans med min vän ”A”. Nu tänker jag definitivt inte kliva utanför ytterdörren något mer idag. När jag kom hem ifrån affären var maten så gott som klar, dock hann jag inte riktigt njuta av maten innan det var dags att sätta sig här. Ogillar det starkt, jag tycker verkligen inte om att studera vid den här tiden på dygnet. Vid den här tiden vill jag ligga nerbäddad och titta på något bra, lite extra mycket nu när jag fryser och mår lite dåligt. Men nu är det i alla fall bara max tio minuter kvar utav en timme så jag kan gott och väl härda ut, även om jag tänkte göra en fuling och ljuga om att min dator säckade ihop. Tur att Jim kan ta ton och säga att jag inte får gå om jag inte har en vettig anledning, vilket jag absolut inte har denna gång. För den bästa ursäkten jag hade till att inte stanna var ”Jag orkar inte läsa, jag har ont i mina ben”. Ja, ni hör ju hur det låter.
När detta är överstökat ska jag bädda ner mig bums och hålla tummarna att det inte blir värre. Jag har inte tid att vara sjuk, verkligen inte.
