Jag är ingen talare

Julstjärnan hänger i fönstret och markerar att nu är det ta mig fan jul snart och alla blir då automatiskt lyckliga, och ännu lyckligare när snön lägger sig som ett vitt täcke över jantelagen och alla ouppklarade grannfejder tills våren och grenarna kommer fram igen och ställer till ett jävla liv. 

Hur lycklig blir man då av kilon socker fett och kladdiga smällkarameller? Det vet inte jag. Jag vet inte ens vart jag fick den här texten ifrån, men något tyder på att årets sluttamp är ett känsligt ämne, för mig och för andra. Vi måste då lyckas med att knyta ihop säcken och börja om igen, bli bättre, rikare, snyggare, och självklart lyckligare.

Frågan är vem som har bestämt att man inte bara kan flytta till en äng, sätta Idas sommarvisa på repeat och äta marmelad till frukost lunch och middag.?Det är fysiskt möjligt. Det finns det mycket som är. Om jag skulle vilja kunde jag bara stega rakt fram till spisen, koka vatten och hälla det i mitt ansikte, jag kan göra det nu. Med den tanken inser jag att jag har ett val och att jag styr allt som händer i mitt liv.

Ofta vill jag tänka att saker och ting var meningen. I och med att jag har makten att snagga av mig hela håret här och nu, rubb och stubb, eller hacka ett häftstift rakt igenom handen så måste det innebära att allt jag väljer inte är meningen utan blir meningen.

Det är dags att sluta skapa meningen med saker och ting i efterhand.