← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
This is Natacha Peyre

Tankar om mig själv och livet!!

av

<a href=”http://4.bp.blogspot.com/_C3PRBB3T4PQ/SXVrxpHmsMI/AAAAAAAAEE8/tGwm3QcAfeU/s1600-h/Bild+434.jpg”><img style=”display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: undefinedpx; height: undefinedpx;” src=”http://4.bp.blogspot.com/_C3PRBB3T4PQ/SXVrxpHmsMI/AAAAAAAAEE8/tGwm3QcAfeU/s400/Bild+434.jpg” border=”0″ alt=””id=”BLOGGER_PHOTO_ID_5293255437639397570″ /></a>

Livet är bra konstigt..ena dagen är ja överlycklig och andra superdeppig.
Kan inget någonsin vara medel/normalt. Hela jag är en sån ”antingen eller person”.
Allt med mig är så. Hur gör man för att få balans?? Jag kan inte det, vill vara normal.
Men känner mig alltid för mycket åt ena hållet.
Det här kanske låter konstigt men har alltid känt att det är något konstigt annorlunda med mig…jag kan inte sätta fingret på vad det är eller om det är positivt eller negativt.
Har bara en konstig känsla…jag undrar om jag någonsin kommer att få reda på det?
Kanske borde gå till en spågumma.
Är det någon som bor eller bott i USA och vet någon bra? Ingen som lurar en på pengar.
Jag skulle nog behöva lite vägledning…känner mig så villsen just nu.
Kanske borde ringa Runar, haha…men ca 50tusen i timmer är nog lite för dyrt för mig 😉

Puss på er/Nati

Bild: Natacha Peyre 🙂

69 svar på ”Tankar om mig själv och livet!!”

  1. Hej Natacha 🙂
    Jag går sista året på gymnasiet och har haft en jättejobbig första termin och är nu inne på den andra. Trodde att den skulle bli så mycket bättre för att jag hade gått i terapi och pratat med en person som hjälpt mig med mina upp och nergångar. Tyvärr började denhär terminen med att en av mina bästa vänner i klassen sa upp vänskapen med mig p.g.a något hon tror att jag har sagt om henne, men jag inte har gjort…nu är livet värre än innan och mitt humör är ännu mer svängigt än vad det var innan. Jag hoppas att du hänger kvar där inne precis som jag försäker göra. Du är en förebild för mig och lever ett liv jag gärna skulle göra! Tack för att du är en sådan öppen person på din blogg, du känns verkligen som en ärlig människa. Kram

  2. Hej!
    Har varit i precis samma situation flera gånger. Vet hur jobbigt det är… Jag blev rekommenderad en kvinna i Skåne som hjälpte mig på distans (jag bodde utomlands när jag konsluterade henne). Hon är superbra & väldigt professionell. Inget lurendrejeri där inte. Heter Pernilla & du kan alltid kolla in hennes hemsida http://www.fuweiguidance.com om du vill veta mer om henne. Hon hjälpte mig så otroligt mkt. Jag fick en klarhet i allt. Jaja, ett tips från hjärtat iaf!

  4. Det kan låta som en väldans massa, melankoli, adhd, depression m.m. DU kanske borde ända dig till en psykolog istället för en spågumma. Precis sådär är jag i mitt humör och det är asjobbigt men nu vet jag varför jag är som jag år.

  5. jag tycker det låter som borderline, med snabba vändningar mellan glad å ledsen, inga gråtoner mm. kolla upp. kramar

  6. Hej!
    Känner absolut igen mig själv. Skönt att veta att man inte är ensam 😉
    Kan inte hålla med om att man måste vara manodepressiv för det. Tror inte det är så du menar.
    Dessutom kan inte man uppleva riktig lycka om man inte upplevt olycka. Alltså har det sina fördelar med att vara upp o ner. Dock är det inte bra i längden. Man ska sträva efter balans, som med allt i livet. Man ska jobba med sig själv varje dag för att bli en bättre människa. Det går, tro mig! Jag är ett levande bevis 🙂
    Försök att rannsaka dig själv, gå in på djupet, ta reda på vad just du vill ha och vill uppnå. Sen bestämmer du dig för det, och kör! Låt inget stå i vägen, som ditt humör. Med ett mål framför dig blir det lättare. Och njut när du har dina uppåt-perioder, du behöver ladda batterierna då för att orka med motgångar.
    Lycka till!
    (Nu blev det ett litet pep-talk även till mig själv. Känner mig riktigt nere just nu. Rättare dagt, KÄNDE. Har precis bestämt mig för att även denna gupp jag har i min väg just nu inte ska få stoppa mig!)
    /Valentina

  7. Känner igen mig så mycket i det du skriver, vad läskigt. har alltid känt mig väldigt annorlunda. är ena dagen glad sedan deppig. Känns som jag ständigt längtar bort men vet inte till vad, känner mig sällan nöjd eller tillfreds.
    Tycker förövrigt att du har en bra och neutral blogg
    Kram

  8. Hej ja ville bara säga att du har de så jävla bra, ena dan e du i Miami och nästa dag i LA och nästa i Vegas,fast du verkar inte nöjd endå, men så e ju livet tydligen, blir man nånsin nöjd?, ja skulle gärna vilja kunna resa som du, käka ute varje dag och shoppa varannan, men själv går ja här hemma i blaskiga Göteborg släpar på tunga lastbilsdelar på volvo och hoppas på att få behålla jobbet, i tankarna har jag ju massa drömmar som ja vill göra,men vet inte vart ja ska börja..
    ojojo nu babblar ja massa, men ja ville bara att du skulle veta det=)
    Och detta e nu inte ett klagobrev de får du inte tro: sola lite åt mej åxå kram

  11. Guud, vad sjukt!! Precis så där har jag tänkt sen jag var liten!! När jag var liten tänkte jag att den enda förklaringen kunde vara att jag var en utomjording..haha! Tror dock det är nåt annat nu..

    Känner mig också riktigt vilsen mellan åt.. Man vet ju hur stor betydelse vissa beslut i livet kan ha.. Det blir som man står vid ett vägskäl tillslut och inte vet vilken väg man ska ta.. Försök lita på magkänslan. Det kan vara jättebra att bara gå och prata med en livscoach. De är ju utbildade och ser det utifrån och har deras erfarenhet.. Tror det skulle vara jätte skönt och gå till en sån! De får ditt vilsna att klarna. Googla först ngn i sverige, träffa henne när du är här och se om hon vet ngn i usa.. Annars hör dig för där. I sve brukar det sitta lappar vid gym, annonser i tidningar etc.. Livscoacher är perfekta när man just känner sig vilsen, de vägleder dig! Man förlorar ju inget på att träffa en!

    Kramar

  12. Sanna: Hur vet du om Natacha har bra eller dålig självkänsla? Bara för att man känner sig deppig betyder inte att man har låg självkänsla. Självkänsla och självförtroende är inte samma sak nej. Men de hänger ihop med varandra väldigt mycket. Det ena ger oftast det andra.

  13. Hej! Har du alltid haft en konstig känsla i kroppen? Om du tänker efter, när började du känna dig konstig och instabil? Med instabil menar jag pendlandet mellan deppighet och lyckokänslor. Om du tänker efter när det började så kanske du kan hitta en förklaring. jag vet inte. Bara en tanke.

  14. Livets ord har en web-tv tjänst som är bra. Om du ser en gudstjänst så tror jag att du kommer både att må bättre och få vägledning. Det gör alltid jag.

  15. fasen nati,kan du inte dela med dig lite av din skönhet till mig så vore jag överlycklig.=)balans i livet är en konst..hoppas du finner den.sköt om dig!//H

  17. Jag brukar läsa i bibeln, nya testamentet, om läser om hur mycket Jesus älskar mig och bryr sig om mig.Då mår jag mycket bättre. Han finns där för dig också! Ge det en chans vettja!

  18. Hej!

    Var bara tvungen att ge ett avtryck när jag läste det här inlägget. Jag är lika dan precis fast kanske i en extremare form. Känner igen dina tankar. Hoppas du hittar balansen snart om det nu går. Eller oxå är det så att livet är en stor balansgång, ibland trillar man av och ibland går det framåt fast vingligt. Det krävs mycket träning, för att kunna gå rakt och fint och ibland vill man bara ge upp.

    Hoppas du trivs i L.A.

    Kram

  19. Im the same way, allt upp eller ner, tror det ar for att jag ar en person som kanner efter och tanker valdig mycket, vilket du ocksa verkar vara. Skulle inte saga att det ar nat konstigt med dig, jag skulle anvanda ordet speciell..en speciell ganska underbar kvinna med ett bra tankesatt! ha en bra dag och hoppas det ar varmare i la an har i tampa, bara 11 grader idag!!

  21. Har du fotat bilden i inlägget?
    GRYMT SNYGG! Fan, inte visste jag att du hade sån talang, visst du är snygg framför kameran, men även bakom. 🙂

  22. Hej, gud vad jag kände igen mig där.. jag har alltid känt mig annorlunda..tänker mycket.. och igår natt låg jag i sängen och grät, bad till Gud.. sa att jag är lycklig som har en sån fin familj. men att jag aldrig är riktigt lycklig och nöjd inombords .. jag vill verkligen vara nöjd och acceptera mig själv.. men jag antar att alla människor kämpar med att finna sig själva.

  24. Hej natacha 🙂 detta har inget med inlägget att göra men hoppas de ordnar sig. kollar ofta din blogg och tycker att du är en jätte fin tjej, jag har fått höra massa gånger att jag är lik dig blond med bruna ögon 🙂 fortsätt som du gör och va den du är jag diggar dig starkt tjejen lycka till :)<3

  27. Hej Nati!
    Jag älskar verkligen din blogg, kan bara inte sluta läsa! Fortsätt 😛 hehe. Jag tänkte höra med dig lite angående att flytta till LA. Jag skulle jätte gärna vilja flytta dit, och hitta någon billig och bra lägenhet där. Är sånt svårt och vart startar man:P? Skriv gärna lite tips<3 Kiss ´n hugs . E-mail: [email protected] ! LOVE

  29. Hej Nati!!
    Manodeppressiv, som många säger det tror jag nog inte du är, Men leta upp info på nätet och "känn igen dig själv". Annars handlar det nog mest om att du behöver arbeta med dig själv och ditt mående. På min blogg hittar du nu fem tips för bättre självkänsla. Självkänsla och självförtroende är inte samma sak. Jag hoppas och tror att du kommer må bra på riktigt snart igen. Kanske du bara saknar Dhani?! Puss och kram från sanna

  30. Det är åldern också, jag var väldigt deppigt/glad när jag var kring 20. Vet inte om det hjälper men; det går över 🙂 sköt om dig

  32. Om du mår riktigt dålig behöver du terapi. Om det är en depp period och du kan leva som vanligt, är det nog bara att vänta ut det, prata med vänner, ta hand om dig. Det hjälper att ha en god vän att tala med. Hoppas du mår bättre snart.

  33. Du är en fin person! hoppas du hittar balansen. Det försöker jag göra. fast man mår somm an gör att ibland är man lycklig, mår bra och ibland deppad.
    Tror att enda lösningen är att försöka ändra på något det kan man bara göra själv oh ingen annan. men visst är vägledning ett annat alternativ. Men skulle tipa om att vänner kan också stötta och finnas där för en oxå.

  34. Manodepressiv eller borderline?

    Ofta släktar man nog på sina föräldrar, om ens morsa varit depremerad eller svängig liknande… eller så har du bara daddy-issues?

    xoxo

  36. Hoppas att du känner dig bättre snart..Försök tänka positivt och vara runt de människor som älskar en tillexempel vänner. Maila om du vill prata mera!

  37. ring till signar! en gubbe som bor uppe i norrland. helt sjukt vad mkt han vet som han aldrig skulle kunna veta utan att ha förmågan att se sånna saker. tyvärr har jag inte hittat numret har det nog inte kvar… kolla hitta kan inte finnas så många som heter signar 🙂

  38. Jag är likadan! :S Jätteglad/Jättedeppig. Jätterolig/Jättearg. Kan aldrig få vara jämn i mitt humör! Antingen eller :S

  39. Hej lilla Grynkorv,

    Tänkte bara dela med mig av mina erfarenheter av medium.

    Jag har aldrig tänkt att det är något som jag vill gå till, men av en slump så började jag läsa Benny Rosenqvist bok "Överlevaren" Och jag blev helt fast! Vilken bok! Vilken extremt god människa han verkade vara den där Benny! Jag tänkte eller jag riktigt "kände" att ska jag någongång gå till ett medium så ska det ju absolut vara till han.

    Jag vet inte om du hört talas om honom, men han är väl lite av ett kändismedium. Vet att Carolina Gynning och Regina Lund m.fl går till honom.

    Eftersom jag blev helt fast för honom så bokade jag tid för mig och min syrra (vi gör såklart allt ihop) Det var jättesvårt att komma fram på telefonen (upptaget hela tiden) men efter flera dagars ringande kom jag iaf fram och kunde boka tid. Väntetiden innan det äntligen var dags för vår tid var ett halvår…Han hade sjukt många bokningar så det var bara att snällt vänta.

    När dagen så äntligen kom var tog vi tåget långt ner till Malmö, där han bor. Snacka om att vi var uppspelta! Äntligen var det dags! Både jag och min syster är riktiga känslomänniskor och humöret pendlar upp och ner för varje dag. Genom detta möte förväntade vi oss att mediet skulle inge oss livslust, vägledning och massa positiv energi. Hade kanske andevärlden något att säga oss – som goda råd i livet liksom?

    Jag kan tyvärr bara säga att vi blev grymt besvikna båda två… Benny var inte alls så som man fått uppfattningen av honom i boken. Han var mycket kallare och inte alls som jag trott. Och en hiskelig respekt fick man för honom! Kändes som att gjorde man eller sa något som han inte gillade så kunde han bli arg.

    I 25 min var satt vi inne hos honom och jag vill minnas att det kostade ca 700 kr/per person (detta är några år sedan nu…hm tror att det var 2005)

    Vi kom båda ut från honom ruskigt besvikna och med en olustig känsla. Inte alls massa kärleksfull och positiv energi som vi hade trott att vi skulle bli laddade med.

    Stämde det då vad han sa? Nja…jo både jag och nej. Endel saker stämde jätte-exakt (tex när han berättade hur man var i sättet) Men inget av de sakerna han sa "skulle hända" har inträffat, och som sagt det är ju några år sedan nu.. Men kanske han såg väldigt långt fram i tiden?

    Oj, vad långt detta blev. Allt jag ville säga var bara att berätta hur grymt besviken man kan bli på ett medium och hur tomma vi kände oss när vi satte oss på tåget hem. Nästan som tömda på den lilla energin vi hade innan.

    Kanske hade han bara en dålig dag just när vi var där? Kanske det var därför han inte kunde ge allt? Jag vet inte, men besviken blev jag..

    Sköt om dig nu och hoppas du hittar lite balans i livet.

    Kram
    Ida

  40. Som snart färdig psykolog tycker jag inte du ska bry dig som diagnosförslagen. Mitt förslag är att gå till en psykodynamiskt inriktad psykoterapeut för att samtala.

  42. Jag känner oxå precis likadant. skönt att se att andra i kommentarfältet oxå känner så. Älskar din blogg, du verkar så himla gullig!!

  43. Jag måste säga att jag är precis likadan! Jag stämmer in exakt på allt du skriver.

    Har du funderat på Borderline?
    man känner sig antingen som kungen av världen eller så känns det som att man är den lägst stående i hela världen.

    Du kanske har en lättare form av borderline.

  44. Du är inte konstig eller annorlunda på något negativt sätt. Det kan jag säga även fast jag inte känner dig 🙂 Det tycker ingen. Du är en så fin människa!

  46. Hej. Jag och en tjejkompis vill åka till LA och plugga engleska under sommaren. Har du några bra råd på vad vi ska tänka på när vi e där? Vet du vart man kan få tag på lägenhet för bra pris? Skulle verkligen uppskatta om du kunde svara på mina frågor. Gillar din blogg riktigt mycket..du e en stark person!

  48. Ja, alla känner vi oss speciella och uppe och ned. Vi har alla dalar och toppar. Men om du aldrig kan finna ett mellanting så kanske du har adhd? asbergers syndrom?

  49. hej. jag ska åka på engelska kurs till hösten, funerar mellan la, miami eller kanske santa barbara. har du nåt förslag? vilket ställe föredrar du? shopping, nöje osv..

  50. Alla känner så någon gång eller en period i sina liv. Jag känner igen mig i det du skriver. Tror dock inte på det här med att finna vägledning via någon annan, jag tror att man måste rannsaka sig själv och ställa sig frågan "Vad är det som får mig att känna såhär?"
    Tror att enda lösningen är att försöka ändra på något som kanske inte är så bra just nu 🙂 P&K

  51. Natasha Du e inte den enda som känner så, jag känner likadant, jag har alltid känt att d e nåt annorlunda me mig, fast jag känner d så starkt mig speciell på nåt sätt. Gällande d du skrev att du ibland e lycklig o ibland e deppig, e fullt normalt, du måste hitta dig själv..jag skulle kunna skriva mer men får ej plats här..tyvärr=)

    kram

  53. Jag vet exakt vad du menar. Har samma känsla. Och jag var som du tigare med att det oendlade sådär från dag till dag. Visst är jag fortfarande lite så…helt går det nog inte att komma ifrån men iaf lite. Jag började ta itu med dom tankarna som fick det att bli dom sämre dagarna. Och så måste man verkligen vilja jämna ut det.
    Vill du prata mer om det så är du välkommen att maila. =)
    Ha en trevlig dag!

  56. hej du 🙂
    menar inget illa men tycker istället du ska gå till en terapeft.. Man måste inte vara jätte ledsen för att göra de, räcker om man känner som du gör. Jag har gått lite då och då i flera år och vet mer om mig själv nu och det är häftigt. Spåtanten skulle jag bara ta med en nypa salt.
    kram
    agnes 🙂

Kommentarer är stängda.

Detta är ett arkiv. Nya bloggar och registreringar accepteras inte längre. | Integritetspolicy

Drift & teknik: Adminor.net