Kärlekens kemi!!

Våra könshormoner är en
förutsättning för att vi ska känna attraktion, sexuell lust och
fortplanta oss, hos män testosteron och hos kvinnor östrogen och
progesteron. Män producerar även små mängder östrogen och kvinnor en
liten mängd testosteron. Men det behövs mer än östrogen och testosteron
för att den sexuella dragningskraften ska uppstå mellan två individer.
Det finns en hel ”bibel” på området Kärlekens kemi, skriven av Julius
Fast.

Julius Fast skriver bland annat: ”Vad är det som gör att vi kan
känna stark sexuell dragningskraft till någon vi möter, eller bli kära
vid första ögonkastet? En läkare vid namn Michael R Liebowits vid
Columbiauniversitetet har gjort omfattande studier och menar att
dragningskraften beror på kraftiga störningar i de normala kemiska
processerna i hjärnan. Vår hjärna kommunicerar med hjälp av ett stort
antal signalsubstanser.

Två av dessa, noradrenalin och dopamin
påverkar lustcentrum i hjärnan. Dessa två signalsubstanser samverkar
dessutom med en naturlig amfetaminliknande substans i hjärnan som heter
fenyletylamin och som frisätts när vi är förälskade. Ämnet gör
andhämtningen och pulsen snabbare och får oss att känna ett exalterat
lyckorus och en sorts behaglig aggressivitet. Vi bli modigare när det
gäller att göra närmanden, och påverkar i vissa fall matlusten och
sömnen.”

”Vi sätter själva igång den här processen genom att
reagera känslomässigt när vi möter någon som intresserar oss men
intresset måste vara ömsesidigt för att det ska fungera”, påpekar Julius
Fast. Om bara den ena känner dragningskraft startar inte den
sexualkemiska processen.

Doften är viktig
”Luktsinnet
har en avgörande roll i vårt känsloliv och vår sexualitet”, fastslår
Julius Fast. Du har säkert varit med om att träffa en person som till
det yttre har alla egenskaper som borde utmärka ”den rätta” – utseende,
charm, humor, omtanke och så vidare. Men ändå infinner sig inte den
tändande gnistan.

Omvänt kan du till din förvåning känna stark
attraktion till en person som är helt ”fel”. Det här kan handla om
feromoner! Det är doftämnen som utsöndras naturligt på huden hos djur
och enligt många forskare också hos människor, för att locka sexuella
partners. Den som utsätts för rätt feromondoft från det motsatta könet
blir omedelbart sexuellt attraherad. En silkesfjärilhanne kan känna en
honas feromondoft på över en mils avstånd och instinkten säger honom då
att ge sig iväg för att finna henne.

Feromonerna består av
ombildat könshormon och är egentligen doftlösa. Man uppfattar dem alltså
inte som en lukt, ämnena verkar på det omedvetna planet. Vi har ett
ganska okänt luktorgan som kallas det vomeronasala organet. Kerstin
Uvnäs Moberg, professor i fysiologi, berättar i sin bok ”Lugn och
beröring” att feromonerna som via luften sänds från en individ till en
annan uppfattas av detta speciella sinne. De nerver som förmedlar dessa
effekter går till äldre delar av hjärnan, varifrån de kroppsliga
funktionerna och känslorna delvis styrs.

Renlighetsiver
Hos
oss människor har feromonernas eventuella uppgift som sexdoftämnen
försvårats av vår tids renlighetsiver. Visst är en ren och fräsch kropp
viktig i kärlek och sex men tyvärr duschar vi också bort den lilla
produktion av feromoner vi har på huden och ersätter den med i
sammanhanget helt verkningslösa syntetiska parfymer!

Beröringshormoner
Kerstin Uvnäs Moberg
anser att ett annat ämne, oxytocin, också spelar med i doftsignalernas
process. Kerstin Uvnäs Moberg har ägnat en stor del av sitt
forskningsarbete åt beröringens effekter och ”lugn och ro”-hormonet
oxytocin. Detta hormon frisätts i stor mängd hos kvinnan när hon ammar
sitt barn. Då blir hon stilla och avslappnad, det är en njutningsfylld
stund för både henne och barnet. Men oxytocin frisätts också vid mjuk
beröring av huden och kärleksfull kroppskontakt hos både kvinnor och män
i alla åldrar.

Men att utnämna oxytocin ensamt till ”lugn och
ro”-hormon är en förenkling av ett ganska komplicerat system i vår
kropp. Man kan likna oxytocin vid ett slags ”Krylbo”, knutpunkten från
vilken tågen växlar in på en mängd olika spår! Beröring av huden sätter
fart på nervfibrer, som skickar signaler av ett visst slag till hjärnan.
Efter ”omkoppling” i hjärnan aktiveras det parasympatiska nervsystemet
och de hormoner – bland annat oxytocin – som stimulerar lugn, ro och
tillfredsställelse (plus en hel rad andra funktioner i kroppen).

Blodtrycket
och pulsen sänks, känsligheten för smärta minskar. Nivåerna av
stresshormonet kortisol sjunker. Matsmältningen blir effektivare,
blodgenomströmningen i hud och slemhinnor ökar. Musklerna slappnar av.
Kvinnor är mer ”mottagliga” för beröringens effekter än män, och det
beror på att det kvinnliga könshormonet östrogen ökar hudens känslighet.

Men även män har givetvis ett stort behov av kärleksfull
beröring. Receptet mot dagens ökande stressjukdomar borde enligt Kerstin
Uvnäs-Mobergs forskning vara att vi rör mer vid varandra! En
kärleksfull partner är bättre än alla lugnande piller i världen. Och
våra barn ska vi fortsätta att krama även när de växer upp och blir
struliga tonåringar.

Hjärtat mår bra av
en kärleksfull relation
Kristina Orth-Gomér är professor i
samhällsmedicin vid Karolinska Institutet. Hon började forska kring det
litet vidare begreppet av kärlek, sociala relationer, stöd och
medmänsklighet, på 1980-talet.

–Då var det litet svårt att bli
tagen på allvar, det är svårt att kvantifiera, att sätta siffror på hur
mycket stöd och medmänsklighet man får. Men vi utarbetade en metod som
fungerar, det första vi gjorde var en statistisk undersökning av hela
svenska folket. Vi fann då att dem som har få kontakter har sämre
överlevnad.

Enligt våra undersökningar skiljer sig effekterna av
att vara ensamstående mellan kvinnor och män. Hos kvinnor ser man inte
samma skadliga effekt av att vara ensamstående som hos män. Genomgående
har män som är skilda, änklingar eller ensamstående sämre överlevnad än
dem som lever i en fast relation. Förklaringen till denna skillnad kan
vara att många kvinnor är ”socialt överbelastade”. För män är det oftast
positivt, en ”friskfaktor”, att ha stor familj, många vänner och
sociala kontakter.

För kvinnor kan detta istället bli en
riskfaktor. De får ofta ge mer än de tar emot. Empati, det vill säga att
vara medkännande, vårda och ta ansvar för ett socialt nätverk förutom
familjen, kan hos kvinnorna öka risken för en skadlig produktion av
stressämnen. (Resultaten har tvärvetenskapligt sammanfattats i Kristina
Orth-Gomérs bok ”Women, Stress and Heart Disease”).

– Sedan
tittade vi på 600 stockholmskvinnor som hade äktenskapsproblem, varav
hälften med livshotande hjärtsjukdom och hälften friska. För att mäta
familjestress utvecklade vi ett nytt instrument, berättar Kristina
Orth-Gomér. De kvinnor som hade höga poäng på stresskalan hade en ökad
risk för att få en ny hjärtattack.

Relationer
vaccinerar mot stress
Den skadliga effekten av familje- och
relationsstress har bekräftats i flera nya undersökningar.

– I en
tvärsnittsanalys bland kvinnor har vi funnit ett starkt samband mellan
bristande socialt stöd och obalans i de funktioner som styr
hjärtverksamheten, berättar Kristina Orth-Gomér.
En sådan obalans ger
ökad risk för hjärtsjukdom.

– Vilka hormoner eller andra faktorer
i kroppen som ligger bakom detta att man mår bättre och lever längre i
en kärleksfull relation eller med många vänner, vet vi inte, vi letar
fortfarande, säger Kristina Orth Gomér. Kristina Orth Gomér tror att
kärleksfulla relationer kan fungera som ett ”vaccin” mot stressens
skadliga effekter. Att kärlek, vänskap och socialt stöd ger positiva
effekter på blodfetter, blodtryck, koagulationsfaktorer.

– Det
kanske inte bara är den fysiska beröringen – som Kerstin Uvnäs Moberg
forskat kring – som har den här positiva effekten, utan över huvudtaget
att man trivs och har det bra tillsammans. Känslor får man inte bara av
beröring, även om det också är viktigt. Känslor ligger bakom mycket av
våra handlingar och våra fysiologiska reaktioner.

– Det är inte
alla som har en kärleksfull partner i sin vardag – många lever
frivilligt eller ofrivilligt ensamma. Men det är all kärlek och nära
relationer, till våra barn och barnbarn, nära vänner, till och med ett
husdjur, som kan ha de positiva effekterna, säger Kristina Orth Gomér.
Mäns hjärtan mår också bra av en kärleksfull relation, kroppskontakt och
omtanke!

Stress påverkar potensen
”Stress
och sex går inte bra ihop”, skriver Aleksander Perski, docent och chef
för stresskliniken vid Institutet för Psykosocial Medicin, i sin mycket
tänkvärda bok Ur balans. Män kan få problem med potensen. ”För mannens
del är en välfungerande sexualakt ett komplicerat fysiologiskt fenomen –
inte underligt att den är så lättstörd”. Stress sätter igång en
kedjereaktion som slutar i att produktionen av det manliga könshormonet
testosteron hämmas.

Det är uppenbart att ett väl balanserat liv
tycks främja vårt sexualliv, skriver Aleksander Perski. I boken berättar
han om en undersökning vid Karolinska Institutet: Man mätte nivåerna av
testosteron hos ett antal polischefer, som efter påtvingad arbetslöshet
åter fick anställning. Ökningen av hormonet var särskilt tydlig hos dem
som fick jobb som de trivdes jättebra med!

Även kvinnans
produktion av könshormonet östrogen blir begränsad eller i svåra fall
totalt avstängd på grund av stress. Stress kan bidra till störningar i
menstruationscykeln eller leda till att mensen helt försvinner.
Allvarlig stress kan också bidra till långvarig infertilitet, oförmåga
att bli gravid.

”Könshormonerna östrogen och testosteron är inte
bara viktiga för vårt sexualliv, de medverkar till att bygga upp vår
kropp”, berättar Aleksander Perski. Långvarig brist på hormonerna kan
öka vår sårbarhet för olika sjukdomar och hämma kroppens självläkning.

Sex och endorfiner – ”lyckohormonet”
Endorfinsystemet
i vår kropp är ett spännande forskningsområde. Dessa morfinliknande
substanser ger smärtlindring och välbefinnande. Forskning pågår på det
här området, när det gäller till exempel smärtlindring, fysisk
ansträngning, sexuell aktivitet.

Endorfinerna har också varit
betydelsefulla under evolutionen, utvecklingen på jorden, för individen
och släkternas överlevnad. Utan endorfinerna skulle vi varken haft lust
att para oss eller något annat, vi skulle vara encelliga organismer som
delar på sig. En ganska trist tillvaro!

I populära sammanhang har
endorfiner ofta nämnts i motions- och idrottssammanhang. Man har hävdat
att man genom att anstränga sig fysiskt, till exempel jogga och
löpträna, kan få en sorts endorfinkick och uppnå en stark lyckokänsla.
Det kallas ”runners high”! Samma endorfineffekt kan man få av sexuell
samvaro och av fysisk stimulering av huden, det vill säga kroppskontakt.
Men de högre endorfinnivåerna är inte bestående, de går ner igen. Och
man har faktiskt i forskningssammanhang sett att man kan få
endorfinabstinens.

Råttor som får springa i ett ekorrhjul njuter
påtagligt av detta, det verkar som om som om belöningssystem i hjärnan
(endorfinsystemet) aktiveras. När man i försök låste hjulen blev
råttorna ilskna och aggressiva. De genomgick vad som måste liknas vid en
abstinensperiod, som tog tre-fyra dagar. De tenderade att attackera
främmande råttor som sattes in i buren, vilket en laboratorieråtta
normalt inte gör.

Artikel publicerad i Tidskriften Doktorn nr 2
2005