Nyligen så pratade jag med min vän om hur världen känns helt orättvis, olycklig och onödig. Men utan olycka och sorg så finns där ingen lycka eller glädje. Man tar sig igenom svåra situationer och ser positivt på framtiden, på så sätt så lyckas man hantera de tuffa tiderna och lyckas leva ett hyffsat bra liv, och ett hyffsat bra liv räcker gott. Att vara negativ och hatisk hjälper ingen, inte dig själv eller någon annan. Att skylla på världen ger en människa någon slags tillfällig tröst, för någons fel måste det ju vara. Någon har gett en människa en sjukdom och vem ska man då skylla på? det ska alltid finnas någon att skylla på, om inte världen eller andra människor så skyller man på sig själv. Det ska alltid finnas någon att skylla på, och jag är inget undantag, jag skyller på cancer.
Bloggen kommer inte att handla om depression eller min sorg inför vardagen. För det trycker bara ner mig och ger mig ingen chans att leva.