För några sommras sedan(två?) då var jag och min pojkvän på Rhodos, Vi hade det varmt och härligt. Var över en sväng i Turkiet där jag inhandlade vackra fat och åt god mat. Vi åkte med Ving och bodde på ett hotell i staden nära have. Några dagar innan vi åkte hem inträffade detta: Jag och Fredrik ligger i sängen och sover, helt plötsligt känner jag hur det guppar. Tror att det är Fredik som hoppar i sängen så försöker inte bry mig tills jag vänder mig om för att säga åt honom och ser att han är still. Frågar vad som händer och han skriker JORDBÄVNING! Han börjar rusa runt och tar på sig kläder, själv förstår jag inte riktigt utan tar det väldigt lungt medans han bara skriker åt mig att skynda mig. Jag drabbas av ett lugn och tar på mig kläder och packar på mig värdesaker. Fredrik skriker åt mig och är i chock. Vi går ner för trappan och ur hotellet, utanför är det många som står och undrar vad som just hänt.
Vi går ner till vattnet, Fredrik chokad och skärrad och jag är väldigt lugn. Vi känner att det är viktigt att ringa hem. Ringer först Fredriks föräldrar som nog inte riktigt förstår vad vi menar men förstår att vi mår bra iallafall. Sedan ringer jag min mamma och pratar snabbt. De är såklart oroliga och tittar på Svenska nyheter.
När vi gjort det går vi till hotellet och hyr en dator, där letar vi efter Svenska nyheter. Vi hittar hemska nyheter, de går ut med en Tsunamivarning i nyheterna. Vi får ingen info från hotellet och Ving var otroligt dåliga med information. Jag som tidigare varit lugn spricker när jag får höra om eventuel tsunami. Jag brister i Fredriks famn som helt plötsligt är lugn istället. Det enda jag kunde tänka på var alla offer i Thailand.
Detta förstör såklart vår semester, vi vågade inte bada utan satt uppe vid hotellet och stirrade på vattnet. Vi satt och diskutera hur f*n man ska bete sig om vattnet börja komma,kommer fram till att det är bara springa in i fan och hoppas på det bästa även fast vi både förstod att vi skulle inte klara det i sådant tillfäle.
Jordbävningen inträffade tidigt på morgonen och vi vågar oss inte ut för en på kvällen då vi känner att hungern börjar växa sig stor. Vi går ut och äter, sedan tog vi det lugnt och var glada att vi levde. Det var en kvinna som omkom då hon sprang ner för en trappa på Rhodos, som tur var omkom inte fler trots den kraftiga jordbävningen.
Kom att tänka på detta hemska minne nu då det hemska hänt på Haiti.Mina tankar är hos dem.