Igår var det som om allt med att känna ångest och depression som bortblåst, kände mig peppad. Sedan så lägger man sig i sängen ensam och känner sig just ensam. Tankarna kommer tryckandes på igen. När jag väl lyckas somna så sover jag skönt, men sedan kommer morgonen. Nu vill jag bara gråta, trotts att en härlig liten söt katt sitter hos mig och vill kela. Vet inte vad ja vill eller någonting vill bara sätta mig och stortjuta. Det värsta är att ja blir arg på mig själv för att jag e ledsen, varför ska jag vara ledsen för? Det finns ju barn nere i Afrika som knappt har föda för dagen eller inget alls. Jag som klarar mig bra och äter gott och har någonstans att bo och är inte sjuk(inte vad ja vet i alla fall :P) har man råd att klaga och känna sig nere då?
Önska jag levde nu idag i denna stund men mina tankar och hela jag lever igår och flera år framåt. Mycket av det som gör mitt liv uppochner är att jag känner mig stressad över framtiden. Vad ska man göra med livet? Idag finns det människor eller barn som gjort karriär innan de fyllt 16år om inte yngre. Känner hur pressen ökar, vill ju hitta något jag kan försörja mig på och något som är lustfyllt för mig. Jag kan tänka på ett antal som kanske skulle passa men vägen dit känns lång. Vet inte vart jag börjar.
Känner mig självisk som mår dåligt när jag har så många vänner som inte heller mår bra.
Känns dumt att ens yttra mig här över hur ja känner mig. Just nu skulle jag vilja sitta långt inne i sen skog i mitt lilla hus på terrassen och skriva en bok. En liten dröm är att skriva böcker, åtminstone en diktbok en kokbok och självklart en biografi. Men en utbildning inom ämnet kanske skulle passa sig fint innan, är otroligt dålig på att stava m.m.
Att ständigt önska att man vill vara någon annanstans är inget givande utan nedbrytande. Dock finns det guldglimtar då man är med familj eller med guldkorn som förgyller ens stund. Att få somna på soffan och känna trygghet hos några man älskar är härligt. Men många gånger när lyckan kickar in får jag ångest för det och undrar hur länge varar det denna gång? Snart är det slut och då mår jag skit igen. Eller så har jag skuldkänslor för att det finns folk som är långt från lika lyckligt lottade som mig.
Förutom att skriva någon bok så skulle det vara härligt att åka iväg på en hjälporganisation och få hjälpa till och inte behöva tänka på annat utan endast leva i stunden. Men det kostar att åka iväg och hjälpa till, pengar jag inte har.
Puss på er och ta hand om er!
Tankar som sätter sig och mal.