Ser ett program på tv3 2 just nu å så himla roliga klipp de visar och de är jätte bra gjjort. Annars tänker jag på livet sådär som jag brukar göra mellan varven, vad gör livet värt att leva? Borde jag inte leva för min skull och inte för någon annans? Varför känns det som om att när jag inte fungerar så fungerar ingenting, då finns det ingen som kan ta ansvar i mitt ställe och ta hand om det som behövs. Idag känner jag mig inte deppig(vill inte påstå det)men jag känner mig nollad, kan man säga så? Känner mig nollad och i en situation igen som jag inte vet vad jag vill eller vad jag skall göra.
Om en vecka eller två ska jag till en yrkesvägledare. Jag är livrädd! Jag vill så mycket, eller tror att jag vill. Eller så är det bara så att jag är rädd över att jag måste välja bland mina alla intressen och mellan utbildning/jobb och familj. Ska man verkligen tänka på sig själv? Jag som alltid tänker och drömmer om ett liv med alla andra. När jag var ett barn var jag lycklig, jag log jämt. Jag mådde bra, tills jag växte upp och såg hur självisk människan är.
Jag vet inte om jag vågar välja. Jag är rädd för vad som kommer att hända. Jag skulle gärna tro att mitt liv är redan förutbestämt men jag tror verkligen inte det. Jag tror att det är upp till mig vad jag väljer. Jag är ingen fegis men mina val kommer påverka hela mitt liv.
