Jag ser inte det som ett misslyckande utan som en vinst att jag lyssnar på min kropp. Jag har alltid haft problem med mina knän, vilket jag troligtvis har ärvt då vi är flera i familjen som har problem med just knäna. Just nu känner jag mig handikappad, jag kan inte göra allt jag är van vid att kunna. Sitta med bena i kors brukar inte vara några problem men nu så låser sig benen och jag har jätte ont i knäna. Hoppas det går över snart, behöver mina ben så jag kan jobba och ta mig fram. Tyvärr så hjälper inte det att ha ett jobb som gör att det slits på mina knän och är just därför jag har så ont som jag har, pga det så har jag slutat på arbetet jag precis börjat provjobba på. Känns tråkigt men det var inte bara pga mina knän men min kropp var droppen. Jag kan inte plåga mig själv hur mycket jag själv vill så gör det ont till slut. Mina arbetsuppgifter innebar att varje gång jag skulle servera eller ta en beställning så behövde jag sitta på knä eller huk. Jätte mysigt och jätte trevligt men ingen bra arbetsställning tyvärr, till slut när man hade för ont i knäna fick min rygg ta stryk för att dum som man är så gör man dumma saker när man har ont och försöker med något annat. Men ett vanligt servicejobb vet jag att jag klarar galant och längtar efter ett jobb som jag kan skina i. Men självklart blir man besviken då man hoppats så otroligt mycket.
