Tror inte många ställer sig denna fråga och själv blir man rädd för att äta ute då man sätt en hel del under de åren man jobbat på restaurang. Haha. Vi kan dra en historia ifrån gamla tider.
Vi hade potatisgratäng på menyn som man som det mesta förbereder så den är klar att värmas. Kocken i detta fall tar fram den sista gratängen som råkar vara möglig på toppen. Kocken skrapar av möglet och skedar upp av det som är kvar i en form och tänker stoppa in i ugnen och som tur är ser denna bra chefen detta och skäller ut kocken efter noter. Om ingen hade sett detta tänk att det kunde varit du som fått det serverat. Det tråkiga är att dett var en sjukt bra kock som bara var trött på sitt skit jobb. Detta är bara en av alla miljoners historier och skulle alla veta hur illa det ofta är när det är oseriöst folk som jobbar så skulle nog resturangvärlden inte ha många krögare kvar. Själv så skrattar man högt åt detta och är alltid kul att dra upp för de som är lite bacillrädda. Haha..(denna historia har ingenting att göra med någon av de ställen jag nämt i bloggen).
Själv säger jag upp mig när jag inte kan stå för kvaliten på maten eller serveringen, så som alla borde göra. Vi har facket som tyvärr inte fungerar när folk är rädda. Men så länge man kan stå för sig själv så gör man rätt. Saknar ett av mina första jobb på lilla krogen Zeb Macahan. Där var chefen kung och man gjorde som man blev tillsagd annars rök man. Exakt så ska det vara. Minns hur man blev synad när man städa så det var bra nog och var det inte så att det dög så var det bara att göra om. Man fick alltid lönen i tid, vi hade alltid jobbkläder så vi klarade oss+ massor mer possetiva saker. Underbart att ha en chef som vet hur man driver ett ställe, han var så bra! Man måste ha hjärtat i det man gör. Tur att han var en av mina första chefer så man vill vara kvar i branchen. Haha nej nu blev det en tripp down memorylane idag igen. 🙂 Saknar tiden då Tessan hängde i baren och jag stod i garderoben på natten och lill Hobbe stod i baren och busa. Underbara tider och sicken familj vi var då.:)