Jag är en riktig känslomänniska och det verkar bara bli värre för varje dag som går. Jag upplever alla känslor väldigt direkt och har nära till alla känslotillstånd och går in i dem fort, är väldigt medveten om det men kan inte rå på det som händer.
Förra året var nog det mest känslomässiga och jobbigaste åren i hela min uppväxt. 2013 var ett år jag fick växa och lära mig att min hälsa måste gå först. Allt ifrån att vara utarbetad till att bli mobbad och få hjärtklappning och bli arbetslös till att min mormor gick bort precis innan det nya året. Extremt tufft och jobbigt har det varit men jag har växt mycket och känner mig glad över att jag är den jag är och att jag duger precis som jag är. Allt som har hänt är inte bara mitt fel utan livet är ständigt en symbios mellan flera människor och man får livets ”läxa” var dag.
Jag är så tacksam för att jag fått gå igenom denna långa och enormt jobbiga tid för att nu inse hur stark jag är att jag kan komma tillbaka starkare än någonsin. Jag jobbar ständigt med att bli en bättre version av mig själv. Med min tro på kärlek och min fina familj kring mig så känner jag mig trygg i att livet löser sig så som det är meningen till slut. Jag drömmer stort för att sen kunna landa mjukt, siktar man inte mot stjärnorna så kommer man aldrig dit. Jag kommer nå alla mina mål bara jag tåls att ge det den tid de behöver för att slå in. Kärlek till er alla! Håll uppe hoppet och du kommer att gå så lång du vill.
