Kommer på mig själv att sakna gamla vänner sen förr, saknar deras skratt. Jag saknar att få ha ett eget äventyr. Jag vill ut i världen och leva och utleva olika äventyr. Mitt liv känns alldeles för safe och inte alls så nyansrikt som jag vill. Alla de där upplevelserna jag velat uppleva som aldrig kommer, som jag aldrig skapar. Jag vet att man behöver våga. Jag skyller mycket på att jag blev kär, träffade min älskade tidigt. Det var inget planerat eller ens en önska jag visste att jag hade utan det bara blev så. Jag är jätte glad för att jag hittat kärlek. Det fattas andra delar av mitt pussel i livet. Att bara njuta av att allt rullar på och jag är helhjärtat lycklig och får uppleva allt det dr jag vill. Åka på äventyr på Nya Zeeland, dyka i Australien, Roadtrip i USA, Åka skidor i Canada och äta god choklad, leva i Monaco, Tågluffa i Europa, Dansa i Ibiza, Shoppa och andas i New York, äta i Mexico the list goes on and on and on….. Jag har alltid varit så ordentlig och känner kanske inget sug efter att just ”festa” runt men att jag skulle behöva någon som kunde rysta om mig och skrika i mitt öra att det är okej att vara den jag vill vara och göra allt det där jag vill och satsa på mig själv och mina drömmar! Det är svårt att vara den personen för mig själv men jag försöker, dock sååå svårt. Jag har drömmar om att inte vara så lik andra och fastna i spåren som är så lätta att fastna i. Jag vill så mycket mer än att se livet passera förbi mig. Nu snackar vi inte bara resor och platser jag vill uppleva utan yrkesdrömmar som jag alltid får höra att de är inget att satsa på. Bli något som du kan få jobb efter utbildningen sen. Jag vill göra något jag brinner för, inom form/konst/scen. Aja detta blir långt. Vet bara inte vart jag ska börja för att bli den där jag vill vara, vill vara den där som lyckats och stå där sen som en förebild och inspirera andra även om det inte blev exakt som det var tänkt. Nu ska jag nog sova, imorn är det en vanlig jobbdag från 09-21. Då slipper jag tänka och bara göra och finnas där. Jag VILL så mycket och emellanåt får jag chanser och glimtar men vågar inte helt. Från och med nu ska jag springa till det som skräms! Några av de små sakerna som jag är stolt överbind livet är: i 9an var min teckning med i corren, den gången jag var statist i Götakanal3, fick gå modell på Ikano,var på omslaget på Ikanos tidning, Sålt min konst, blivit tillfrågad att gå modevisning( vågade inte dock då jag ser så otränad ut,skäms) Jag är stolt över dessa saker men är typisk och vågar inte öppet vara det, men nu fan. Jag är duktig och är värd bra saker!! Sen så är det så tråkigt när man har vänner omkring sig som blir avundsjuka och bara gömmer undan mina prestationer, no longer. Nä nu blir det dusch, sen till sängs. Love ya!
