Idag har jag lipat om vart annat. Jag hatar verkligen att var arbetslös, att få en månads ”lön” från alfa på 2000kr gör mig tyvärr inget munter. Men jag får vara glad att jag åtminstone får nån ting så ja kan betala några av räkningarna.
Jag har tur som har min hälsa, mitt hem, min sambo och min familj. Jag är tacksam för att jag har en säng att sova i.
Efter tårar, träningssvett, klämmande fingrar över ansiktet så är inte hyn den vackraste.
Har ja inte velat dö innan så ville ja det idag. Jag känner mig värdelös. Som en bortkastad disktrasa som ingen bör vilja ta i. Jag SKÄMS för att jag inte är där jag vill vara.
Idag vill jag bara ha ett jobb, gärna med snälla arbetskamrater och ingen som ger sig på och mobbar mig. Men det kanske är för stort krav. Hade jag bara inte fått panikångest och tryck över bröstet och bara ignorerat mobbningen som pågick hade jag haft ett jobb. Hade jag bara struntat i den manipulerande människan och fortsatt försöka så hade ja inte suttit här.
Kanske hade det varit ännu värre, vem vet… Ibland är det svårt att man gjorde de bästa valen för sin hälsad skull när man fortfarande är nära botten.
Men jag ställer mig upp igen och torkar mina tårar för jag måste. Jag måste försöka lite till för snart måste det släppa. Jag som älskar livet måste hitta det positiva! Jag är fan underbar precis som jag är och allt löser sig snart!<3 Kärlek är den största gåvan någon kan ge och de skall ja göra, ge all min kärlek.
Vi måste skratta åt det som går att skrattas åt!:D som denna teckning som jag gjorde för några år sen.