Helvete asså, är så otroligt irriterad. Hur svårt skall det vara att förstå klarspråk? Ibland behöver jag få lite egen tid, tid för mig själv så jag kan varva ner. Är så trött på att bheöva bry mig om alla andra förutom mig själv.Tänka på hur alla andra känner bla bla bla. Jag finns faktiskt, Jag behöver också andas och må bra. Jag orkar inte längre bry mig om alla andra, jag bara orkar inte.:'( Blir så ledsen och vet i fan var jag ska peta in mig själv och mina känslor.
Till slut bubblar allt över som det gör nu och jag börjar få nog av att inte få bry mig om vad jag vill och mina drömmar och om mitt liv. Jag vill inte bara finnas för att behaga andra, vill få leva mitt liv och försöka med mina drömmar. Ärligt talat, var får jag plats?
Självklart finns jag här för mina vänner men jag behöver ta ett andetag för mig själv och andas för min egen skull.
Är så trött på missförstånd och en massa annat.. Känner mig ensam i mina tankar men vill endå ha egen tid. Tror det är jätte viktigt att ta tid för sig själv, men har man rätt att alltid göra de? Jag har inga barn elle djur att ta hand om endå känns det som om så skulle vara fallet ibland. Känns otroligt själviskt att säga detta men jag behöver att tänka på MIG MIG MIG!