Åter igen så drömmer jag mardrömmar och sover oroligt, det slutar inte. Det är ett dunkel som fyller drömmarna med hotfull stämning.
I natt drömde jag att den fina röda och en bil till blev överkörda av en stor lastbil, fönstren var sönder på bilarna och den blåa bilen låg och kramade marken mot sin vilja. Den lilla röda klarade sig med näppe, eller den kramade åtminstone inte marken. Alla rutor var bortsprängda och bakluckan var tillknycklad.
Jag som kommer gående på en äng mitt emot för att gå och hämta bilen ser hela förloppet, jag blir förskräckt. Jag skriker allt vad mina lungor orkar och känner hur luften går ur mig och i en liten stund går världen i slowmotion. Det är som om ingen omkring mig vet vad som hänt, ingen utom jag såg.
Ingen har blivit skadad, chauffören av lastbilen är chockad och sitter kvar i bilen. Från att varit skadad till rörande fart gick fort för den lilla röda som jag nu ser vara iväg på vift. Jag hinner uppfatta en gammal kvinna som kör ryckigt längs vägen och kör nu i cirklar. Jag springer bort till bilen och skriker och vevar med mina armar fram och tillbaka i luften och försöker få kvinnan att stanna. Jag är orolig och arg och tankarna och meningarna JÄVLA TANT hinner cirkulera i mitt huvud. Hon stannar. Jag rusar fram till dörren och hon hinner precis komma ur. Jag skriker till henne och undrar vad hon håller på med. Den jävla tanten säger förvirrat att hon skulle bara åka och handla mat. Jag skriker högt att det är inte hennes bil och att hon kan inte gå och ta en, hon kan inte ta en krockad bil dessutom. I mina ögon förvandlas den jävla tanten till en gammal förvirrad kvinna. Hon yrar iväg och förstår ingenting, troligtvis har hon rymt från psyke inte långt därifrån. Tur att det inte gick värre för henne än det gjorde.
Ett par hundra meter längre bort ligger en rondell med massor med skog i mitten utav den. Jag ser hur det samlas en stor mängd människor vid rondellen. Nu ser jag hur det kommer en brandbild och flera polisbilar. Jag springer och använder mig av den sista energi jag har för att se vad som har hänt. När jag kommer bort ser jag ett bekant ansikte. En lång kille som jobbar i kåren ser vilsen ut och det ser ut som han letar efter någonting. Jag tar mig fram till honom och jag förstår direkt att dem har hamnat fel. Jag börjar veva med armarna igen och skrika att olyckan har hänt längre bort och att en tant springer runt och behöver någon som hjälper henne.
När vi är borta vid olycksplatsen så hör vi alla en stor duns, en krock till men vid rondellen där vi precis hade varit. Jag springer igen för alla mina krafter och ser blod, massor av blod. Skriker högt så gudarna bör höra att vi behöver ambulans och det är NU!
När alla fått sin hjälp så är det dags för mig att bege mig hemåt. Idag som skulle ha varit min fina skolavslutning. Idag fick jag uppleva hur fort livet kan gå. Hur otroligt fort livet kan ändras.