Jag och 8000 till satt igår kväll förväntansfulla och inväntade vårat livs skrattfest.
En av världens störst komiker skulle snart entra scenen i Ericsson Globe Arena. Jag hade lagt till lite extra för att få sitta på parkett. För att få komma lite närmare. Trodde jag…
Att ens försöka titta på ”den riktiga” Jerry, var inte tänkbart.
Globen är stor. Globen är jättestor.
Jerry Seinfeld är liten.
Känslan av att se honom live försvann ganska snabbt då jag såg hela showen från de enorma skärmarna vid sidan av scenen.
Mimik och ansiktsuttryck är ändå halva poängen i skämten, och även Mr Seinfelds signum.
Skämten rörde sig mycket kring barn, bröllop och familjeliv. Något jag har hög igenkänningsfaktor på. Så där fick jag skratta lite extra.
Han blev även så där provocerande dryg när han skämtar om lattedrickare, äldres bordskick och om kvinnor. Men precis lagom för att man ändå ska ta det som ett skämt och skratta.
Jag har skrattat betydligt mer vid andra stand up tillfällen. Åt komiker ingen vet vilka dom är om jag nämner namnet.
Men faktum kvarstår att Jerry är proffesionell. Otroligt skicklig och skämten kommer i ett, i ett extremt högt tempo.
Det är det svårt att slå honom i.
Men det är ingen som viker sig dubbel. Jag ser inga mascaror som rinner av skratt-tårar.
Det är mest ett skrattmaraton där det gäller att hålla ett jämnt tempo och inte gå ut för hårt.
För hur det än låter, så är det fysiskt ansträngande att skratta konstant i 2 timmar. Även om det inte var så att tårarna rann.
Det var just det sistnämnda jag hade förväntat mig.
Men jag fick det inte, så det drar tyvärr ner betyget.
Hade jag suttit på någon av de främre raderna hade han fått en klar 4a.
Men känslan av att sitta och titta på en tv-show och de uteblivna skratt-tårarna gör att jag inte kan ge mer än en väldigt stark 3a.