Är det någonting jag funderar väldigt ofta på så är det människors sätt att leva.
I hemlighet.
Jag menar inte att de lever ett hemligt liv, men att det de gör och säger är någonting som dessa gärna förvränger eller positiviterar, ord som jag hittar på men som beskriver min tanke till 100 %.
Tänk att du är med en vän som precis har varit och shoppat, som kommer med händerna fulla med kassar.
Du frågar liksom, ”Shit, hur mycket har du gjort dig av med idag?!”
Det finns de hederliga som säger, ”äsch inte så mycket, max en tusenlapp. Eller när jag tänker efter så kan det nog vara närmare 1500 kr! Byxorna kostade 899 på JC, 200 drygt på H&M, 300 inne på Zara, så det är ju 1500!”
Eller så finns det den andra typen av svar, ”asså ja har ingen aning säkert 1500 kr om inte mer, jag shoppade iallafall typ för 600 kr i BikBok, 230 kr i H&M, 100 kr på Beauty, och typ 200 kr på Zara. A men typ 2000 eller något”
Det är en mesig lögn, för att höja vem?
Detta var bara ett larvigt exempel, men man brukar säga
Det man gömmer i snö visar sig i tö.
Tänk dig en hel vecka med en sån här person, som ljuger hela tiden, om precis allt, det är ju inte direkt några allvarliga lögner, men att man ska ”förbättra” sin vardag hela tiden för andra, ”hur länge har du väntat på bussen?” och du får svaret ”jag har stått här i nästan en timme!” men seriöst?, VEM står och väntar på bussen så länge om man vet att man har nära till en annan hållplats med andra linjer eller en polare som har bil, och ännu bättre, polaren man ska vara med eller ska till har bil, då står man väla inte och väntar i 60 minuter på en buss som kommer vart tjugonde minut?!
Detta är så svårt att förklara men jag har en poäng. Och när det händer mig ska jag blogga direkt så att ni fattar!
Over and out.