Min snart 12-åring (fyller på tisdag) har en ny favorit kommentar som hon säger till allt- Ah men Orka!! Just nu har jag god lust att använda mig av hennes favorit uttryck!! ORKAAAAAAA!
Har sovit i snitt 3 timmar inatt och kanske 1 och en halv under dagen, försöker passa på när bebisen sover, men det vanligaste är att när jag väl somnat vaknar hon. Hon vill absolut inte bli lämnad ensam, vare sig i vaket eller sovande tillstånd, (vilket i o för sig inte kanske inte är så konstigt då hon legat i min mage i nio månader och är van vid närhet) Så fort jag lägger ner henne vaknar hon och börjar gråta..Trots detta har jag ändå på något sätt lyckats hinna med att plocka undan, diska och vika lite ren tvätt. En dusch skulle behövas, men får vänta tills B kommit hem.
När detta var klart slängde jag i mig en halvbränd pizza slice, inte särskilt god, och tände lite ljus i vardagsrummet. Bebis lugn och sover- Äntligen kan jag slappna av…… Tills (ca 5 min senare): Dom stora barnen kommer hem, all harmoni jag äntligen lyckats hitta- BORTA! Dom hinner inte ens in genom dörren utan att börja bråka med varandra…bebis vaknar, börjar gråta……SUCK….
Saken blir inte bättre av att jag några minuter senare går in i min dotters rum, som hon skulle ha städat för 2 dagar sen och möts av fullständig kaos..ORKA tjata!!!! Jag blir så trött på min egen röst och tjat…ORKA, ORKA,ORKA!
Ahhhhh det underbara liv man har…..Ibland kan jag bli riktigt trött på omständigheterna, men samtidigt skulle jag inte byta det för nåt i världen. Däremot hade jag inte tackat nej till en nanny och en städerska!!! Då kanske jag hade ORKAT =)