Lämnade min son, 5 år gammal på fritids första dagen idag. Det är svårt
att tro att min bebis är så stor att han nu ska börja i skolan! Hjälp
vad tiden går fort! Jag fick inte ens en kram när jag skulle lämna
honom, han tyckte nog att det var pinsamt att krama mamma inför alla de
större coola killarna =)
Ännu svårare är det att tro att jag har en dotter som snart ska fylla
12, jag var väldigt ung när jag fick henne, bara 19 år. Så hela mitt
vuxna liv har jag haft ansvar över någon annan mer än mig själv. Deras
pappa bor i USA och jag har i stort sett varit ensam med dem under
många år. Det var ett tag för några år sen som jag hade lite ångest
över detta.. Att inte veta hur det är att bara ha ansvar för mig själv
och kunna göra vad jag vill, när jag vill. Men sen helt plötsligt blev
barnen stora och började klara sig själva på ett helt annat sätt och en
del av min frihet kom tillbaka. Då var det inte lika jobbigt längre.
Och nu…är det dags igen! Det blir verkligen att börja om från början
med en bebis nu..har inte riktigt förstått att jag inom kort kommer att
ha ett till litet liv som är helt beroende av mig för att överleva.
Jag hade inte planerat några fler barn, jag var nöjd med de två jag
redan har och tyckte att det var rätt skönt att de äntligen började bli
lite större och nu kan klara sig själva mer. Men ibland blir inte allt
som man tänkt (eller oftast blir inte allt som man tänkt!) och när jag
träffade B så kändes det inte längre uteslutet att skaffa fler barn.
Speciellt inte med tanke på att han inte har några egna sen tidigare
men gärna ville ha.. Då känns det svårt att säga nej. Skillnaden nu
jämfört med då är att nu är vi två som delar på det ansvaret och det
gör skillnad, stor skillnad.
Jag har insett att man klarar av mer än vad man tror och att motgångar
ger en styrka. Idag är jag en stark kvinna som vet att jag klarar av
allt som kommer min väg och jag ser framemot min dotters ankomst med
hela mitt hjärta. Och jag vet nu att tiden går fort och att man måste
passa på att njuta av stunden när den finns för snart är dom utflugna
ur hemmet och jag har fått tillbaka all frihet i världen. När den dagen
väl kommer önskar jag säkert att de fortfarande var små och beroende av
sin mamma!