Inte helt otippat börjar allt kännas lättare nu. Jag vaknade upp nyss med ett betydligt mindre sug efter varm, fet mat. Dödssmärtan börjar transformeras till en mer behaglig ”jag har använt kroppen för första gången på 4 år”-smärta. Nu når jag munnen med snusarmen så att säga.
Det som inte har varit i fas är morgonpromenaderna. Varken igår eller idag kommer jag få till en sådan. Igår på grund av smärta, idag på grund av sömnbehovet.
Just sömnen är ju som bekant ett viktigt inslag i träning, ja, i livet i största allmänhet. Just sömnen har varit min största akilles häl genom åren. Jag droppar MW2. Jag droppar BF3. Det är en stor omställning att gå och lägga sig 23 ist för 03-04 på natten. Det är även en stor omställning att känna sig pigg. Vad ska jag göra med den här nya känslan?! Rent spontant, använda den och spela BF3…
Idag har vi inspelning på stan inför en epic gala nästa helg. Dvs, jag kommer behöva gå förbi Indian kitchen.. GÅ FÖRBI. Jag har aldrig ”gått förbi” Indian Kitchen förut. Men jag har gått in, det kan ni hopp upp och sätta er på! Läskig utmaning. Kommer vara lite som programmet ”minuten” på svt. Om jag inte klarar att dra mitt feta arsle förbi på en minut så förlorar jag vilket betyder en säker död @ PT Daniel….
Vikten har inte gått ner så dödligt mycket. Men jag har inte bråttom. Ska bara se ut som King Leonidis i oktober :S
