Jag är nyss hemkommen från en intressant nätverkslunch med ”Nätverket Las Vegas”. Intressant då det var väldigt trevligt att träffa andra företagare på ett soft sätt, intressant då jag utsattes för min första skarpa matsituation.
Det har varit ganska tufft att ändra kosten. Från galna portioner snabbmat till portionerad, nyttig mat, över en dag. Men allt har skett i en kontrollerad miljö, hemma. Nu satt jag bland människor jag måste hålla upp en viss profil inför och blir serverad en ”plocka-själv”-lunch med inslag av godluktande sås, gyllene potatis och framför allt, en perfekt panerad schnitzel. Panering.. pa….ner…ing. jag älskar dig.
Jag älskar inte mig själv just nu däremot. För jag dödade den där schnitzeln.. Fast utan bröd.. Utan potatis.. Utan sås. men… panering… mmm…
Det infinner sig en blandad känsla.. Asså.. På ett sätt så är jag ju helt värdelös som åt den där köttbiten. Jag borde kanske ha skrapat bort kärlekstäcket som låg på. Men jag höll mig ju borta från såsen.. Så.. Jag kanske var grym ändå? I mina mått mätt säger vi… Då var jag grym på att äta nyttigt även idag!!!!
*tar på sig joggingskorna*