Men shit bah. På liksom en sekund så är det över. Och jag pratar inte om ovädret för det tog aldrig slut. Nej, jag pratar om det jag jobbat med en tid nu, Bandyfinalen. Isracing-VM. Två jobb som funnits där lite hela tiden. Tänk en polis. Alltid polis liksom. 24/7.
Hur som helst så gick allt bra som fan. Ingen dog under isracingen och jag fick i mig en gulaschsoppa per dag. Senast jag åt gulasch var i hemkunskapen med Majvor. Lite mer smak i den här..”bättre råvaror”. Just sayin.
Priscermoni officiellt. Inofficiellt firade alla att Nutshell gjorde ett bra jobb.
Då snabbmat och livet kring detta har varit som ett slags beroende för mig (innan jag började den här kroppskampen) har det funnits ett slags tomrum nu när jag avgiftat mig. Eller rättare sagt. Tomrummet har fyllts ut med andra beroenden. Dels så har mitt snusande (jag är en svensk ung man, låt mig va!!) intensifierat. Dels så har jag utvecklat ett beroende, nja, kanske mer som en kärleksrelation till min våg. Jag kan fanimej inte slita mig.. Att få ställa sig på vågen och förhoppningsis se att man droppat några hg är som att… Det är nice.. Men efter påtryckningar av min personlige tränare, Daniel, ska jag lägga ner den grejen. En gång per vecka, precis som tjockisarna i det där tv-programmet, får räcka. Vi kör måndagar tycker jag.
Så, det är måndag, vad är vågen?
90.8 kg
HÖRSCH