Min gamle vän har alltid sagt att han hatar (vissa delar av) Sverige. Av olika anledningar. Många kan jag förstå, andra kan jag acceptera. Det brukar handla om företagsklimat, inställning hos folk och slutligen om vädret, så klart.
Jag brukar kontra med att Iran kanske inte skulle vara det optimala landet att vara företagare i heller. Och det kanske inte är så jävla kul att sätta sig i sin Paykan (persisk ”lyxbil”). Och nej, 40 grader i skuggan tröttnar man nog på. Och så dör man kolhydratsdöden av allt ris.
Varför detta utlägg? Jo, jag hatar också Sverige, just nu. Eller… Nej, jag tar tillbaka det. Jag hatar inte Sverige, jag hatar mig själv. Hur kan några droppar duggande regn med en viss vinkel stoppa mig från att ta en jädrans promenad? Tanken var att jag skulle gå ner på stan, träna, gå hem och känna mig skitduktig. I stället riskerar dagen att bara bli ett söndagsbladder med vänsterhanden i byxan och högerhanden på musen (alltså en Al Bundy + facebook.. Inget annat)
Antingen är jag en Sarbazkon eller så är jag en tjageloh. En krigare eller en tjockis. En förlorare eller en vinnare. En blöt.. Vinnare.
Ps. Jag ÄLSKAR Iran och landet har många fördelar. Maten är sjukt god, människorna är världens bästa och dom har ett stabilt och framgångsrikt kärnvapenpro…. Jag menar… Dom har ett sjukt bra kärnkraftsprogram!
Kommentarer är stängda.