Om man kunde köpa känslan, den där perfekta av ett underbart morgonslummer i sängen, skulle jag köpa på mig ett par flaskor som jag skulle kunna ge i gå-bort-present. Bättre än en flaska vin eller en bal med toalettpapper.
Jag har genom år av träning lyckats skapa en situation där jag inte vaknar av väckarklockan. Spelar ingen roll volym, låt, skränighet etc. Jag vaknar inte. Det enda som kan väcka mig är en irriterad människoröst; ”Bjöörn… Bjjööööörn… Vakna… VAKNA.. Jag orkar inte med dig.. åååååååh” och, det mest effektiva, en hund i ansiktet. För hundtungor är sträva och att försöka sova med ett blött sandpapper i ansiktet. Det. Det krävs skillz.
Inatt innan jag föll i koma passade jag på att sammanfatta kalorivärdena i den mat jag brukar äta. För om jag inte går ner i vikt så vill jag åtminstone, med lite matematik, kunna utesluta att jag får i mig näringsvärdet av två kebabtallrikar per dag. Om fallet är så byter jag ut min kycklingfile mot just, kebabtallrik. Det ska vara VÄRT att undvika sin drog!