Igår arbetade jag på något som kallas för Relation. Relation är ett trevligt inslag för företagare i och runt omkring Uppsala. För mig är det ännu en utmaning. Som Robinson utan utröstningen.
I mitt senaste stycke la jag hjärtat på bordet för Geishachoklad. I går låg Geishachoklad på bordet. Varenda utställningsyta bjöd på antingen en blandad kompott innehållande geisha eller endast geisha. Men asså. Det har liksom aldrig varit farligt att jag ska falla för dom. Jag finner det bara kul att Geishachokladen är otroligt överrepresenterande i min vardag just nu. Lite som legobitar. Man hittar bara dom man inte letar efter. Eller trampar på dom man letar efter och svär.
På Relation träffade jag på en del bekanta jag inte träffat på ett tag (alltså innan mina 44 dagar). Och då inträffade något som är helt underbart men lite farligt, ”Vad du har gått ner i vikt Björn, jag känner inte igen dig”.
Det är verkligen skitkul att höra. Samtidigt inte så konstigt, det saknas ju 9 kg Björn. Men det som lätt händer för mig, historiskt sett, är att jag tappar fokus. Inte så starkt att jag inbillar mig att jag är klar på något sätt (det är 10 kg och ca 30-300 timmars styrketräning kvar), men ändå så jag… ja, tappar lite fokus.
Som tur var fick jag ett lägligt samtal från min personlige tränare Daniel mitt under dagen. Så mitt fokus är nu benhårt, riktat och säkert som ett barn i en hink!
De senaste dagarnas höjdpunkt är att jag börjar kunna ana mina ådror när jag tränar. Its been a while.