I got forrest.
Eller. I got typ forrest. Det blev en promenad till en grillplats mellan Hågadalen och Eriksberg. Tanken var ju en tät Nåsten-skog men på vägen insåg vi att vi är barn av gatan, inte skogsstig. Ja, det OCH att Stefan hade på sig sina ”gåutkläder”. Där grillade vi en grillad kyckling över en fin liten brasa som vi tände på bästa scoutmanér. Det är gott med grillad grillad kyckling. Speciellt när solen gör våra ansikten röda och flammiga undertiden. Synd på alla myror som var ute efter mig dock..
Bilden är iscensatt. Stefan är inte betrodd med kniv.
När jag ger mig ut och motionerar nu för tiden sätter jag alltid på appen ”Runkeeper”. Den är galen bryyysh. Det är sporrande att få höra en otroligt charmerande kvinnoröst haka fram; ”five…………minutes and…….2….. seconds” då och då när man är ute och kör. Det är även sporrande att efteråt kunna summera antal kalorier som bränts på bål. Och idag har jag bränt ca 1000 kalorier om man summerar promenad med cykling. Jag vet inte om det stämmer men om det gör det.. Då stämmer det.
Ikväll ska jag sätta mig ner och ändra ”header” och motto på bloggen. ”För att fetma väger” har legat nära till hjärtat. Men även fast fetma faktiskt väger så är det andra ord som rullar runt i min skalla nu förtiden. Och det är.. ”Min tid är snart”.
Min tid är snart. Det är den. Jag nekade sista april. Jag nekade tårta. Jag nekade öl. Jag nekade fest. Jag nekade… Allt. Men snart, när jag hittar min kropp och balans jag letat efter kommer det vara min tid. Min öl. Min fest. Min tårta. Min tid.