Jag har inte många beroenden i mitt liv. Snus, absolut. Kebab med en extra stor cola, inte längre. Träning? Njae, inte ännu. Müsli? JA. Det är fanimej mitt allra senaste beroende.
Jag vet inte vad det beror på. Visst det är gott men inte såååå gott. Kan det vara min kropp som skriker att jag behöver eller vill ha de här kolhydraterna? Antagligen. Jag ser fram emot frukost som en tok. Har aldrig varit en frukostmänniska, mer en indisk lunch på direkten-människa. Men med mitt nya ”behov” finns det inget bättre än att sätta sig ner på något mjukt och avnjuta alla feta solrosfrön, en skopa halvknapriga dinkelfrön, några torkade tranbär, ett litet gåpåtoaletten-plommon (eller katrinplommon som det heter i folkmun). Lösvikt. 99 kr kilot. Dödar mitt kontokort.
Seriöst så mår jag några snäpp bättre sen jag började äta müsli. Kretslopp fo shizzle. Men det jag är rädd för är att jag får i mig för mycket kolisar. Även om det är nyttigt och bra för mig så handlar det ju i slutändan (gå ner i vikt-mässigt) om att inte få i mig för mkt kolhydrater. Jag vill ju inte att müsli ska bli min nya kebabtallrik för nästa steg är att börja käka gräs god damnit! Som min hund.. Och jag är ingen hund.. om ni schtår vajamenar.
Det är müsli i sprutan för dom med glasögon fast utan.