Jag har aldrig någonsin stött på en värre träningsvärk än vad jag har just nu. Träningspasset i måndags gjorde mina lår till.. Inte spagetti då spagetti är sladdrigt. Nej, mina ben är mer som.. Forrest Gumps som ung. Jag går som om jag skitit på mig asså. Plus att jag håller på att tappa byxorna samtidigt eftersom att jag vägrar köpa nya kläder tills att jag nått målvikten.
I kölvattnet av denna smärta och en begynnande förkylning kan jag erkänna att jag inte tagit många steg i rätt riktning dessa dagar. När man inte är ute och motionerar har man mer tid att tänka, att känna efter, och en ganska otrevlig känsla har hunnit komma över mig. En känsla jag inte känt på många veckor. Jag har känt mig tjock. Tjock, uppsvälld och jävlig. Thats not good asså. Eller är det? Det kanske är bra att jag får mig en påminnelse om att jag inte är klar på långa vägar. Faktum är att jag är där ”normala” människor är när de bestämmer sig för att ta tag i beachkroppen. Så. FFS. Imorgon ska jag ro någonstans i regnet om inte benen hunnit börja fungera igen. Alternativt att inte äta på fyra dagar. Känner på mig att alternativ 1 är ett steg bättre. Fast då måste jag styra en kanot. Och åror..
Ut o paddla fråga John-Ove om du vill ha sällskap =)
Annars kan du komma hit o plocka sten o laga stängsel (men det går inte utan ben).
Heja på du är DUKTIG!