Jag har genom min bloggs existens raljerat kring kebab. Kebab hit och kebab dit. Lyssna… Jag diggar verkligen kebab, men anledningen till tjatet är för att kebab har fått bli en slags galjonsfigur för mitt matätande.
Det finns mycket annat som hellre slinker ner, ”och en slank han dit och en slank han dit, och en slank han ner i kebabkistan”. T.ex. persisk mat. Persisk mat. Jag droppar koobideh. Jag droppar ghorme sabzi. Jag droppar lite berberis. Jag droppar inte i vikt.
Jag har prisat mig själv med att inte ha töjt någonting på mina matregler genom den här resan. Men den här helgen har varit askalas för magsäcken. Jag har ätit tårta (iofs en sked bara), potatis (tre små ”färskpotatisar”), två koobideh med ett års förbrukning av ris (i svenska mått mätt) etc etc. Det har varit en galen helg.
En koobideh i solen är som en gullviva i gräset. Man vill bara ta upp den och suga ur all nektar!
Det har varit lite taktiskt faktiskt. Jag behövde några dagars andrum. För imorgon börjar fas 3 i min viktnedgång. Fast 2 gick så jävla dåligt så vi går vidare i förtid.
Fast 3 kommer bestå av ett JÄVLAR ANAMMA. Vi pratar minimalt med kalorier. Vi pratar maximalt med träning. Nu finns det inga ursäkter… 50 armhävningar till frukost, 40 till kvällsmål. 100 situps till mellis och 100 till middag. Jag har gått ner ca 10-12 kg i vikt (beroende på om jag sovit med fönstret stängt och svettats ihjäl eller inte). Det är alltså ganska mycket volym som är borta. Men nu i fas 3 ska topskiktet fanimej bort. Rippad eller RIP:ad. Finns inga mellanting nu!!!!
Måste få in mer halvnaket! Nästan 60.. nästan :