← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
Noll komma ett ton

Dag 2: Feta ben

Lärdomar från idag:

1. Lukta inte på vänners mat när du inte får äta den själv.
2. Har du feta ben, använd cykelbyxor, undvik skavsår mellan bena.
3. Mal inte ner fyra vitamintabletter och försök svälja ner allt på en och samma gång. Det går inte. Och du kommer lukta herbs resten av livet.
4. Seriöst. Va beredd att neka situationer där du hamnar i frestande lägen.. T.ex. middag på Pub 19.. Och öl på Pub 19..

Dagen har i sig varit lite av en besvikelse med tydliga inslag av stolthet. Besvikelsen grundar sig i det faktum att jag inte KAN röra mig, detso mindre motionsgå till stan. Jag har därför inte fått min vardagliga ”döda mig själv i början så jag tappar 10 kg första veckan”-motion. Men. Det andra har däremot funkat riktigt bra. Men det har inte varit lätt. När min kompanjon Stefan köpte en varmkorv på Statoil t.ex. Den luktade omänskligt gott. I min iver tyckte jag mig nästan känna lukten av en kebab. mofakka!

Jag har känt mig mycket piggare de här senaste dagarna. Med det sagt så har jag även känt mig mer eller mindre apatiskt emellanåt. Och sur. Lättirriterad. Det är nästan så att jag skulle vilja sluta snusa mitt i det här som ett experiment. VEM dödar jag först ? Är det den närmast till hands eller någon random person som kör om mig på en 30-sträcka? (Om någon från någon polisiär myndighet läser detta så… Låt oss säga att det var ett skämt)

Jag kom precis hem från mitt första riktiga pass hos Daniel på KeePTraining. Jag skulle aldrig kunna erkänna det här till honom irl men jag började nästan gråta idag under passet. Inte bölgråta men lite sådär.. Lite smygtårar. Och det är inte för att jag var ledsen utan för att det dels gjorde lite ont (det är manligt att känna smärta) men också pga känslan att inte ha någon kraft kvar. Lite som den där drömmen, ni vet. Den där du sitter fast och inte kan skrika eller springa. Hade någon läskig person, låt oss säga Martin Timell, kommit in i träningssalen hade jag fått acceptera en säker död. Men nu, när jag sitter här hemma så känner jag mig stolt över att ha gett allt jag hade, vilket iofs va ganska lite, och för att jag känner suget på att åka dit igen. FTW bryshhhan.

Här kommer en liten filmsnutt från mitt första RIKTIGA pass med Daniel:

Kill me once shame on you. Kill me twice.. Still shame on you bitch!!