Ibland måste man få leka med elden för att veta att man lever.
Idag tuggade jag en chokladboll. Men det är lugnt, för jag spottade ut den när jag fått njuta av den underbara smaken en stund. Sedan sköljde jag munnen med vatten för att inte få ner några eventuella onödiga kalorier. Det slank nog ner en eller två pga av kokosflarn som fastnade i tänderna. Men det var värt det. Av två anledningar.
1. De där jävla perfekta chokladbollarna har legat och teasat mig i två veckor nu. Om jag inte fick äta dom så fick jag iaf mörda dom med mina tänder!
2. Jag utmanade mig själv lite. Varenda reflex i kroppen skrek att jag skulle svälja… SVÄLJA. Men jag spotta.. SPOTTA.. Like a boss.
Ska sägas att det här gjordes under full kontroll, psykiskt och fysiskt. Ville bara smaka på skoj. Och hade jag nu råkat svälja chokladbollen… tja.. Då hade det varit den godaste chokladbollen i mitt liv.
I stället gick jag hem, semi-tinade hallon (vilket, som ett sändebud från gud, smakar hallonsorbet), kokade en kopp earl grey och tittade på reklam på tv.
Nu ska jag ta mig några ångestladdade sockerbomber (katrinplommon) så jag kan få uppleva en kär gammal morgontradition. Snus, kaffe, toa.
gnatt.