Det finns vissa saker som jag märker har förändrats under mina 21 dagars kamp. För det första är det ju såklart vikten (den minimala minskningen). Lite hur jag ser ut. Jag mår mycket, mycket, mycket bättre än jag gjorde förut, i kropp och själ. Har ökat min energidepå med ca 945%. Men det finns en grej till.. Jag ser ner på folk. Folk som lever äckliga liv. Mitt förra liv..
Min första kontakt med mina nya hatiska känslor fick jag igår när jag tittade på premiären av ”Älskling, du är en tjockis”. Jag satt hela programmet och menade att ”Det är väl bara att röra på fläsket ditt berg” och ”SLUTA SITT I SOFFAN OCH ÄT DINA JÄVLA DIGESTIVE!!” och sen ”Vafan.. Ska hon ha PENGAR som motivation för att bli sund? Det räcker väl med att behöva köpa två speglar för att kunna se sig själv i.. ja, spegeln”.. Ni fattar.. Och jag fattar.. Att jag var henne inte allt för länge sen. En vilsen höbal. (förlåt för hatet. Överdrivet och inte personligt riktat egentligen)
Min andra kontakt med dessa positiva känslostormar var idag när jag var på Ica Maxi och handlade sparris.
Det här:
Vilka grisar. 1.9 kr/hg kan tydligen göra vem som helst till en avfallskvarn..
Nu vet jag att en del av min avsky handlar mer om avundsjuka än något annat. För vad är en påsk om inte en lastpall med geisha-choklad?
Innan jag besökte godiskaoset var jag och tränade på KeepTraining. Min kropp darrar ännu. Av rädsla, adrenalin och dålig form.
Jag har nog inte sagt det förut men jag kommer säga det mycket i framtiden. Keeptraining-Daniel. Tack för att du finns. När vi shejpat bort 20 kg till så kommer ditt karmakonto vara fullt nog för att komma undan med en mindre terrorattack.
Och tack för att du filmar vertikalt.. Det gjorde redigeringen mycket enklare 😉 Här kommer en minuts oredigerad träning från dagens pass. Ursäkta min kondition. Den klarade 30 sekunder.