Efter gårdagen så känner jag mig ganska sliten och inte på det bästa humöret. Efter 8år tillsammans så fick Lux somna in i mina armar igår,
jag tror aldrig att han fått så mycket pussar och kärlek. Hur jobbigt det är känns så vet jag att han har det bättre nu.
Det känns så konstigt att komma hem och bara bli mött av en viftande svans vid dörren, ingen som ligger på soffan och vill bli kliad.
Ebba står fastklistrad i fönstret och undrar när brorsan ska komma hem 🙁
Det ända som finns kvar är alla hans hårstrån som är utspridda över hela huset och våra fina minnen tillsammans.
Vila i frid Lux♥
