Förstår ni känslan av att känna sig ensam även fast man inte är det? Jag vet hur det känns, ibland vill jag ge upp mitt liv för den här dumma känslan, jag har ingen som vill dela mina tankar eller så, ingen jag pratar djupt med, ingen som förstår mig, förstår hur jag känner mig, ingen alls. Jag kämpar, jag försöker, men alltid känner jag mig ensam, alltid.
Jag vill inte känna denna känsla längre, LIFE GOES ON!