Ibland finner man inga ord för hur man känner, det kan handla om kärlek, hat och om vad som helst…
Kommer ihåg när en som stod mig riktigt nära sprang efter mig med en kniv, fann inga ord då och finner inga ord nu heller för hur man kan göra en sådan sak?
Kommer ihåg första gången jag blev sårad, grät i dagar innan jag insåg att gråta över en kille ska man inte göra, kom ihåg att de är egentligen han som blir sårad, han förlorar någon speciell, någon som fanns vid hans sida i vått och torrt, någon som hittar en kille som gör än ännu lyckligare och man ler konstant.
Och till alla er som är svartsjuka; tänk såhär istället, det är ni som har killen/tjejen inte dom, så känn er riktigt j*kla stolta istället!!
Här är en bild på oss båda med våra tatueringar!
Ha det bra!// Bella&Tess