![](\"http:\/\/pavagned.files.wordpress.com\/2012\/06\/dsc_0618.jpg\")
<\/a><\/td>\n<\/tr>\n<\/p>\n
Vi s\u00e4ger att det \u00e4r l\u00f6rdag den 26e november 2011.
Jag \u00e4r djupt inne i \u00e4tst\u00f6rningen.
G\u00e5r p\u00e5 BUP ibland.
V\u00e4ger mig varje m\u00e5ndag.
Har ett BMI p\u00e5 15. <\/p>\n
Eftersom det \u00e4r l\u00f6rdag g\u00e5r det bra att sova \u00f6ver frukosten. Inte f\u00f6r att jag f\u00e5tt s\u00e4rskilt mycket s\u00f6mn och inte f\u00f6r att jag sover heller, men jag kan ju f\u00e5 alla att tro det genom att helt enkelt ligga kvar i min s\u00e4ng och inte g\u00e5 upp. Vanligtvis g\u00f6r jag inget s\u00e4rskilt d\u00e4r, utan ligger bara rakt upp och ned (utan att n\u00e5gon kroppsdel nuddar en annan kroppsdel), stirrar upp i taket och v\u00e4ntar p\u00e5 att tiden ska g\u00e5 och det blir lunchdags. Eller ja, lunch.<\/p>\n
Vid elva makar jag mig upp. Tar god tid p\u00e5 mig att v\u00e4lja kl\u00e4der och kl\u00e4 p\u00e5 mig. Ute \u00e4r det kallt, men ingen sn\u00f6, f\u00f6r den kom senare detta \u00e5r. P\u00e5 med flera lager kl\u00e4der, l\u00e5ng kjol och tjocktr\u00f6ja. H\u00e4rligt. N\u00e4r jag s\u00e4tter mig ned p\u00e5 s\u00e4ngen f\u00f6r att ta p\u00e5 mig sockar ser jag en tuss av r\u00f6tt h\u00e5r p\u00e5 kudden. Hastigt rycker jag \u00e5t mig den och l\u00e4gger den djupt nere i papperskorgen. Det k\u00e4ndes konstigt att se sitt h\u00e5r ramla av bara s\u00e5 d\u00e4r. Jag k\u00e4nner efter p\u00e5 huvudet. \u00c5jo, lite har jag kvar i alla fall.<\/p>\n
Klockan blir halv tolv. Jag b\u00f6rjar dra mig ned mot k\u00f6ket, m\u00f6ter oroliga blickar, men s\u00e4ger god morgon \u00e4nd\u00e5. Lunchlunchlunch. ”Lite rester fr\u00e5n ig\u00e5r?” blir f\u00f6rslag. Nej! P\u00e5 med kastrullen, i med en n\u00e4stan hel deciliter havregryn och strax \u00f6ver tv\u00e5 deciliter vatten. Lite salt. Kanel, kardemumma, ingef\u00e4ra, nejlikor. Det \u00e4r ju \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rsta advent i morgon.<\/p>\n
Gr\u00f6ten puttrar p\u00e5 spisen. De juliga dofterna \u00e4cklar mig. Det k\u00e4nns som om det redan innan jag \u00e4ter v\u00e4xer i munnen p\u00e5 mig, fyller ut min mage och mitt tarmsystem p\u00e5 ett h\u00f6gst obehagligt s\u00e4tt. Jag \u00e4r inte hungrig. Paniken stegrar. Gr\u00f6tgr\u00f6tgr\u00f6t. Finns det inget l\u00e4ttare? Alla dessa kolhydrater! G\u00e5r man inte upp av kolhydrater? Man s\u00e4ger ju det. Jag dukar s\u00e5 l\u00e4nge. Samma gamla vanliga vis, n\u00e5got annat \u00e4r ot\u00e4nkbart.<\/p>\n
Det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 att om jag kommit undan med bara gr\u00f6ten hade jag v\u00e4l varit n\u00f6jd. Men nej. En macka av n\u00e5got slag p\u00e5 det. Inbakade kalorier med fettigt p\u00e5l\u00e4gg. Har jag tur slipper jag sm\u00f6ret. Har jag \u00e4nnu mera tur klarar jag mig p\u00e5 h\u00e5rdbr\u00f6d. Jag har tur. En bit h\u00e5rt tunnbr\u00f6d (jag vet precis vad den v\u00e4ger, det kollade jag ig\u00e5r kv\u00e4ll n\u00e4r jag var ensam) och s\u00e5 tunna skinkskivor som m\u00f6jligt. Lite senap p\u00e5 det.<\/p>\n
Slevar upp gr\u00f6ten i sk\u00e5len. Helst skulle jag l\u00e4mna h\u00e4lften, men jag skrapar lydigt ur kastrullen. Det var ju \u00e4nd\u00e5 inte riktigt, riktigt en hel portion och dessutom n\u00e5got utblandad med kruskakli. Serveras med lite fil, kanel, frysta hallon och kalorisn\u00e5l jordgubbssylt. Det blir faktiskt riktigt gott. Helst skulle jag givetvis inte \u00e4ta n\u00e5gonting alls. Eller kanske koka lite brysselk\u00e5l? N\u00e4h\u00e4. Jag f\u00f6resl\u00e5r det inte ens. S\u00e5 mycket f\u00f6rst\u00e5r jag ju.<\/p>\n
\u00c4ter lugnt. Tuggar ordentligt. Kopplar ifr\u00e5n omgivningen s\u00e5 gott det nu g\u00e5r. Ibland betraktar jag mina naglar. Det julr\u00f6da nagellacket falnar p\u00e5 sina st\u00e4llen och visar ett par bl\u00e5a, skivade naglar som skulle m\u00e5 b\u00e4st av att att inte finnas alls. Jag \u00e4ter med v\u00e4nsterhanden, trots att jag \u00e4r h\u00f6gerh\u00e4nt. S\u00e5 sv\u00e5rt som m\u00f6jligt ska det vara.<\/p>\n
Klar. Sista tuggan sk\u00f6ljs ned tillsammans med ett riktigt stort glas vatten, f\u00f6r att liksom fylla ut magen \u00e4nnu mer. Vars\u00e5god kropp. Det k\u00e4ndes inte som om jag beh\u00f6vde det alls.<\/p>\n
Klockan n\u00e4rmar sig ett. Jag vet absolut inte vad jag ska g\u00f6ra, trots att jag har tusentals l\u00e4xor och rester. D\u00e5 och d\u00e5 kikar jag in i k\u00f6ket, f\u00f6rs\u00f6ker liksom att r\u00e4kna ut vad det m\u00f6jligtvis blir f\u00f6r middag. Middag. Ett dumt p\u00e5hitt, vem beh\u00f6ver energi n\u00e4r man egentligen inte r\u00f6r sig? F\u00f6rnuftet skriker \u00e5t mig. Basal \u00e4mnesoms\u00e4ttning. <\/i>Dumma, ologiska f\u00f6rnuft. Mat \u00e4r inte till f\u00f6r mig, bara f\u00f6r andra som beh\u00f6ver det.<\/p>\n
Mellanm\u00e5l \u00e4r en \u00e4nnu v\u00e4rre uppfinning. Jag fyller botten av en sk\u00e5l med frysta hallon och bl\u00e5b\u00e4r och sedan h\u00e4ller jag s\u00e5 lite fil jag bara kan \u00f6ver det. \u00c4ta. \u00c4ta. Tre koppar te. I huvudet kalkylerar jag. Vad har jag \u00e4tit idag? Med hur mycket kan jag komma undan? Bara det inte blir \u00f6ver 1000! D\u00e5 g\u00e5r jag ju upp i vikt. Eftersom frukosten f\u00f6rsvann i morse kanske det g\u00e5r.. Och b\u00e4st att ta i n\u00e4r jag r\u00e4knar. Hellre avrunda upp\u00e5t \u00e4n ned\u00e5t, s\u00e5 att jag verkligen kan vara p\u00e5 den s\u00e4kra sidan.<\/p>\n
Det lider mot middag. Under dagen har jag inte gjort n-\u00e5-g-o-n-t-i-n-g vettigt. Bara \u00e4tit. Det \u00e4r ju det alla vill, att jag ska \u00e4ta. Och det \u00e4r ju det jag inte vill, att jag ska \u00e4ta. Samtidigt liksom gnagar det i samvetet p\u00e5 mig. M\u00e5nga spegelturer under dagen har visat att jag ser likadan ut som jag alltid g\u00f6r. Varken upp eller ner. Som vanligt d\u00e5, bara det att v\u00e5gen inte riktigt h\u00e5ller med mig.<\/p>\n
Jag k\u00e4nner mig liksom skakig. Middagen \u00e4r kalkylerad att vara fruktansv\u00e4rd. Strax innan \u00e4r det v\u00e4rst. Jag \u00e4r s\u00e5 otroligt f\u00f6rbannad p\u00e5 allt och alla. Varf\u00f6r i HELVETE f\u00f6rs\u00f6ker ni f\u00e5 mig att \u00e4ta? Det beh\u00f6vs ju inte! Jag har ju tametusan bara \u00e4tit idag! Maten p\u00e5 tallriken \u00e4r gigantisk. Ingen \u00e4ter s\u00e5 mycket som jag g\u00f6r. Sen vet jag ju att maten \u00e4r spetsad. Fast alla tror v\u00e4l att jag inte vet, men det g\u00f6r jag. Oljaoljaolja. Kalorier i kompaktform \u00e4r \u00f6st \u00f6ver maten, bara f\u00f6r mig. Voil\u00e0! <\/p>\n
Jag \u00e4ter utan att k\u00e4nna smaken. Petar ut det s\u00e5 mycket jag bara kan, allt geggigt ska bara spridas ut och undvikas. Vatten. Vatten. Och en hel del kryddor. Kryddorna liksom underl\u00e4ttar \u00e4tandet, f\u00e5r den smakl\u00f6sa maten att i alla fall smaka n\u00e5got annat \u00e4n mat. <\/p>\n
Efter middagen flyr jag. Inget kaffe, det \u00e4r jag inte v\u00e4rd. Fy farao vad arg jag \u00e4r! Varf\u00f6r ska de f\u00e5 mig att \u00e4ta n\u00e4r jag bara m\u00e5r d\u00e5ligt \u00f6ver det? Uppe p\u00e5 mitt rum bryter jag ihop p\u00e5 s\u00e4ngen. F\u00e4ller stora t\u00e5rar som l\u00e4mnar mascarar\u00e4nder efter sig. Jag struntar i att torka bort dem. Till slut \u00e4r t\u00e5rarna slut. Jag \u00e4r fruktansv\u00e4rd. Men dagen \u00e4r n\u00e4stan avklarad, n\u00e4stan \u00f6verlevd. Nu g\u00e4ller det bara att klara sig undan till kv\u00e4llsfikat och i alla fall l\u00e5tsas att jag inte sv\u00e4lter.<\/p>\n